Så fort Melker Andersson och hans kulinariska taskforce F 12-gruppen startar ny krog är det aldrig någon fråga om vilken inriktning de tänkt sig. Öppnar de köttkrog så möts man omedelbart av vitkaklade väggar och köttyxor nerhuggna i griljerade skinkor och väljer de en lite mer asiatisk inriktning så inreder de med svartvita bilder på risbönder och en miljon punkter stora japanska skrivtecken. 

Så fort man stiger in på den nyöppnade Trattorian i restaurang Kungsholmens gamla lokaler är det följaktligen en liten (möjligtvis överdriven) bit av Italien som slår emot en. Det hänger kopparpannor i taket, står korgar med apelsiner i hörnen, det luktar vitlök och smält ost och vid det rustika trämöblemanget sitter högljudda storfamiljer med servetten nerstoppad i skjortan och klagar på att servicen är för seg. 

Det är familjärt, stimmigt och, naturligtvis, fullsmockat.

För även om en Jamie Oliver-gemytlig italienare kanske inte känns så där superhippt 2012, så älskar vi svenskar ju ändå italiensk matkultur. Det verkar ju så enkelt när italienarna gör det. Bara svänga ihop något med ett par, tre av de fantastiska lokala råvarorna. Tyvärr har vi dock inte alltid samma klass här vilket gör att en tomatsallad med ingredienser från den lokala Konsumbutiken kan smaka helt väsensskilt från en tomatsallad köpt på en trattoria i Rom. 

Så hur klarar Melkers svenskifierade Trattoria att laga den enkla, men svåra, italienska maten då? Väldigt bra, ska det visa sig.

Som antipasti inleder vi med lite friterat: zucchiniblomman (75 kronor) är både vacker, god och lagom stor medan fatet med skaldjur (140 kronor) är så väl tilltaget att det lägger sig som en frasig sordin i magen. Men vi tar nya tag och till primi piatti får vi in en godkänd saffransrisotto (145 kronor) och en ganska fantastisk ankravioli med tryffel (160 kronor). Den är mjuk, mjäll och jag får förutseende nog en liten sked att slurpa upp såsen med. Secondins Osso Bucco (215 kronor) faller isär fint och har djup smak medan Porchettan (160 kronor) serveras med större raffinemang, och i burgarform, på Il Tempo. Till dessert: perfekt Tiramisu och goda små mandelstrutar.

Lägg till att Trattorian har en separat matsedel för såväl barn som vegetarianer så är det sammantagna intrycket att det är sympatiskt, gott, familjärt men kanske inte alltid så där superspännande.