Alla barn har rätt till en familj och en trygg uppväxt. Men fortfarande finns det allt för många barn i världen som övergivits och som växer upp utan den kärlek som ett barn har rätt förvänta sig. I Sverige har vi under flera decennier skapat trygga hem för en del av dessa barn genom adoption.

Antalet internationella adoptioner har minskat i Sverige under de senare åren, och skälen är flera. Några är positiva, som att det i dag finns fler familjer i barnens hemländer som vill adoptera dem och att färre barn blir övergivna. Det är något att glädja sig åt.

Mer bekymmersamt är att par som kan tänka sig att adoptera barn får det allt svårare. Det ekonomiska stödet till adoptivfamiljer har inte höjts sedan 2001 samtidigt som kostnaden för en adoption sedan dess nära nog fördubblats. Att bilda familj genom adoption blir alltmer en möjlighet som bara står öppen för välbeställda familjer. Men inkomstnivåer avgör inte om ett barn hamnar i en kärleksfull familj. Familjebildning ska inte vara en klassfråga i Sverige.

Sorgligt nog är det inte bara på det ekonomiska området som det svenska regelverket gör adoption till ett svårare alternativ för många familjer. En annan fråga är regelverket kring åldersgränser. I dag är det svårt att få ett medgivande för adoption i en kommun om någon av adoptivföräldrarna är äldre än 43, detta enligt Socialstyrelsens rekommendationer. Det motiveras med att barnet ska ha rätt till föräldrar under sin uppväxt.

Men nyligen har SKL antagit riktlinjer för provrörsbefruktning där den äldsta partnern får vara upp till 56 år gammal med samma motivering om barnets rätt till två föräldrar under sin uppväxt. Denna skillnad i syn på åldrar i olika typer av familjer gör det extra svårt för par som längtar efter barn att välja adoption. Ett adopterat barn kan dessutom vara 5-6 år vid adoptionen, vilket gör åldersskillnaden mellan barn och föräldrar liten i jämförelse. Dagens regler hindrar därmed fler äldre barn från att få föräldrar och äldre barnlösa att få barn.

Det svenska samhället måste också bli betydligt bättre på att ge adopterade barn möjlighet till att söka sina rötter och få rätt till hela sin livsberättelse. I dag saknas ett stöd för detta till adopterade och det är en brist som med mycket små medel skulle kunna rättas till.

Adoption är ett fint sätt att bilda familj. Kärleken till barnen blir inte mindre för att de har ett annat biologiskt ursprung och man bidrar till att ge ett övergivet barn en trygg och kärleksfull uppväxt. Om detta är de flesta politiska partier eniga i Sverige, ändå särbehandlas adoptioner negativt i dag.

Riksdag och regering har ett ansvar för att likabehandla olika former av familjebildning. Tre tydliga beslut kan snabbt fattas av våra politiker för att så ska ske:

1. Höj adoptionsbidraget så att det återigen ger möjlighet till familjer med mindre inkomster att adoptera.
2. Likabehandla adoptivföräldrar med andra barnlösa och ta bort de särskiljande åldersreglerna
3. Inför en samordning och ett stöd till adopterade som vill söka sina rötter i ursprungslandet.

Magnus Ljungkvist,
Vice ordförande Adoptionscentrum och pappa till två pojkar från Sydkorea