Fakta: WOW Talks

Way Out West hålls 11-13 augusti i Göteborg. Nytt för i år är scenen WOW Talks där samtal kommer att föras på temat hållbarhet. Metro kommer denna vecka att publicera debattartiklar av sex personer som medverkar i samtalen.

Här kan du läsa mer om WOW Talks.

Klimatfrågan är egentligen lätt. Gör bara dessa tre saker: Upphör med fossila bränslen, minska köttätandet och låt jordens skogar växa till sig. Vi behöver alltså klara oss helt utan kolkraft, naturgas och olja, och därmed även bensin, diesel, flygfotogen och annat som vi får från det fossila.

Utifrån de förutsättningarna kan vi sedan med ny teknik och beteendeförändringar skapa ett hållbart samhälle; även ekonomiskt och socialt hållbart. Det innebär att omställningen i den rika delen av världen måste gå mycket snabbare än vad vi ser idag. Den lilla mängd fossila bränslen som vi kan använda de kommande åren behöver användas till att ställa om samhället, och då även lösa andra utmaningar som fattigdom och svält.

►LÄS MER: Göran Greider: Världens rika är klimatproblemet

Men tyvärr är det lätt att få en känsla av hopplöshet, domedag och undergång när vi tänker på klimatförändringarna och hållbarhetsfrågorna. Vad spelar det för roll vad jag gör? Vad kan pyttelandet Sverige uträtta? Det är redan kört.

De värsta framtidsscenarierna bygger dock på att vi fortsätter elda upp fossila bränslen, skövla jordens skogar och tugga i oss allt mer kött. Och samtidigt som många trender fortfarande går åt fel håll går mycket annat i stället åt rätt håll. Inte minst kunskapen och insikten.

Just nu kliver 90-talister, som haft klimat och hållbarhetsfrågor på schemat i skolan, in i företag och ersätter en äldre generation med föråldrad världsbild som ofta valt att blunda för problemen.

Klimatförändringarna är dessutom inte själva grundproblemet, utan snarare ett symptom på att vi skapat ett samhälle som inte alls är långsiktigt hållbart. Knappt 7,5 miljarder människor skulle för närvarande egentligen behöva drygt 1,6 jordklot för att ge oss alla de resurser som vi anser att vi måste ha.

Det går även att beskriva genom att beräkna ”Global Overshoot Day”, som visar när årets resurser tar slut – och vi börjar överkonsumera. Årets resurser är redan slut, sedan i dag den 8 augusti. För tio år sedan var det den 24 augusti och för 20 år sedan den 4 oktober. Sedan 1970-talet har vi gått minus, och därmed ”lånat” resurser från framtiden, eller egentligen stulit – om vi vuxna ska vara ärliga. Vi överutnyttjar planeten vi bor på.

Och ju längre vi envisas med det, desto sämre förutsättningar får kommande generationer. Det är lika dumt som att strunta i att betala hyran; gör man det tillräckligt länge har man till slut ingenstans att bo. Klimatförändringarna är en av flera följder av detta ekologiska övertramp.

Minskad biologisk mångfald, krympande skogar, utfiskning av världshaven, övergödning och försurning är andra. Men det är inte kört. Klimatmötet i Paris i slutet av förra året visade att världens länder, åtminstone på pappret, är överens om att vi ska hålla den globala uppvärmningen under två grader, med sikte på 1,5 grad. Ska vi lyckas med det behöver vi ställa om hela samhället i rekordfart, och framför allt då komma bort från beroendet av fossila bränslen, som idag står för över 80 procent av energin i världen.

►LÄS MER: Så påverkar dina vätskeförpackningar miljön

Förutom ett rejält tillskott förnybart måste även konsumtionen i så fall minska dramatiskt. Verkar det omöjligt att fixa? Ja, men alternativet är inte ens att tänka på. Nödlandning eller kraschlandning.

Men även om vi får bort all vår klimatpåverkan fortsätter den globala uppvärmningen i flera årtionden efter det, på grund av hela klimatsystemets tröghet. Och följderna, som exempelvis stigande världshav, lär fortsätta under resten av det här årtusendet. Riskerna för allt svårare extrema väderhändelser ökar; värmeböljor, torka och skogsbränder, kraftiga skyfall och översvämningar. Därför behöver vi även arbeta mycket med klimatanpassning för att minska kostnaderna när katastroferna väl inträffar.

Det är stora utmaningar vi står inför, och man kan konstatera att det är alldeles för sent för att ge upp, för vi får inga fler chanser. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt!

Pär Holmgren

Naturskadespecialist hos Länsförsäkringar, och tidigare SVT-meteorolog