Under försommaren har en debatt om stökiga bibliotek rasat. Ingen oviktig fråga. Men är det huvudproblemet för folkbibliotekssverige i dag? Jag tvivlar.

Tvärtom är tystnaden det stora problemet. Den totala tystnad som sänker sig över allt fler bibliotek. De stängs. För gott.

Under det senaste årtiondet har hundratals bibliotek lagts ned runt om i Sverige. Går vi ännu några år tillbaka i tiden har utvecklingen varit dramatisk: en biblioteksdödsvåg har dragit fram över riket. För det mesta små biblioteksfilialer på landsbygden.

I min egen hemkommun Jönköping fanns i början av 70-talet över 20 filialbibliotek. Runt hälften stängdes efter att den nya storkommunen skapats. Sedan upphörde nedläggningarna. För en tid. Nu är man igång igen. Två stycken har lagts ned de senaste åren – ett tredje står på tur i vinter.

Nej, jag ivrar inte för att alla småbibliotek som funnits i landet skulle ha varit kvar. Det var inte rimligt att låsa pengar i lokaler och bokbestånd om bibblan bara håller öppet en eller ett par timmar i veckan. Bokbussar kan vara ett bättre alternativ – men också de har blivit färre.

För att ett bibliotek skall fungera som ett sådant måste det vara tillgängligt, säg, minst tio timmar i veckan eller så. Många bibliotek som stängts har uppfyllt de kraven. Då har en lokal mötesplats försvunnit, närheten har gått förlorad. Inte bara en plats att låna böcker på. Utan också en given plats för lyrikuppläsningar, författarbesök, teater, samhällsdebatt, föredrag, bokcirklar… Ett rum för mycket.

Utlåningen på landets folkbibliotek har också minskat. Kurvan följer otäckt väl den för antalet bibliotek. Att det finns ett samband är ingen vågad gissning (även om det finns andra förklaringar också).

Detta i en tid då oron över svagare läs- och skrivkunskaper diskuteras allt mer flitigt. Men att driva bibliotek kostar pengar. Särskilt om de skall ha generösa öppettider. Samt erbjuda ett brett och attraktivt utbud av böcker, tidningar och tidskrifter, film, musik, e-spel, datorer och databaser. Liksom ha ett intressant programutbud.

Och det är väl här skon klämmer för de (höger-)debattörer som vill göra stöket till huvudfråga. För vad är väl några stängda bibliotek mot en rejäl skattesänkning?

Ändå är stök och bråk på ett antal (förorts-)bibliotek i landet ett reellt problem. Att erbjuda lugna miljöer är också avgörande. Inte minst i områden där familjer med många barn bor trångt. Bibblan kan vara livsavgörande för många unga. Regler måste finnas. Och följas. Vad bibblan inte skall vara är en allmän fritidsgård för högljudda och bråkiga tonåringar (läs killar).

Hur lösa det? Ordentligt mer personal! Gärna anställda med förankring i det aktuella området och med språkkunskaper utöver svenska.

Men hoppsan. Kostar ju visst pengar, det också. Skattepengar.

"Tänkte inte på det", kan man tänkas höra den vanligtvis ylande skattesänkarhögern tyst mumla.

Erik Lindfelt

Frilansjournalist och f d bibliotekschef