Jag har, liksom många män som växt upp i Sverige och marinerats med vårt jämställdhetstänkande, alltid tyckt det är självklart att kvinnor och män är lika mycket värda och ska respekteras. Därför har det varit rätt och riktigt att kalla mig feminist. Feminism är en idé om lika rättigheter och tills kvinnor och män får lika rättigheter behövs feminism.

Jag vill att mina söner och min dotter alla ska kunna bejaka sina sanna jag, se möjligheterna och inte pressas in i en könsrollsmall.

►LÄS MER: DEBATT: Feminismen har kidnappats av kvinnor som hatar män

Mycket har hänt under det senaste århundradet. Den ordning som varit rådande är skakad. En förändring är på väg. Och som vi vet är verklig förändring jobbig. Jag ser att människor tycker att jämställdheten har gått för långt och att feminismen breder ut sig. Att vi män allt oftare blir ”nedtryckta och mer och mer ’utnyttjade’ för att kvinnorna ¬äntligen fått mersmak på vad frihet egentligen är. Är det där vi ska hamna? I att kasta om rollerna – blir det jämställt då?" (i Metro 23 nov).

Men vi har inte kastat om rollerna ännu. Siffrorna i SCB:s Lathund om jämställdhet visar att ett genomsnittligt vardagsdygn ägnar kvinnor mer tid åt obetalt arbete än män, cirka en timme. Män ägnar mer tid åt betalt arbete, ungefär en och en halv timme 90 minuter. Trots att kvinnor arbetar färre timmar obetalt hemma än de gjorde för tjugo år sedan så arbetar de ändå fler timmar i veckan än män. Och vi män gör lika lite hemma som för tjugo år sedan.

Den "ökande" jämställdheten beror alltså främst på att kvinnor gör mindre obetalt arbete än tidigare, även om de fortfarande arbetar mest, och inte på att vi män gör mer hemma.

Jämställdhet börjar i hemmet. Vi män måste ta ännu mer ansvar där. Och kvinnor måste våga släppa kontrollen över hem och barn. Det kommer de att göra när de ser att vi tar ansvaret på riktigt – även om vi inte gör så som det alltid har gjorts.

Jämställdhet betyder inte bara för män att avstå utan att vi vinner en ny mansroll. Därför är det extra viktigt för alla män att vara aktiva i strävan mot jämställdhet.

►LÄS MER: DEBATT: Män måste ta kvinnors parti inför andra män – inte bara med hashtags på nätet

Det finns de som ifrågasätter att jämställdheten bland svenska män debatteras och kritiseras. Istället tycker de att vi borde vi ägna mer tid åt att kritisera och bekämpa den ojämställdhet och det hedersförtryck som alltför många kvinnor drabbas av idag. De har rätt i att det finns en grov ojämställdhet som påminner om situationen för kvinnor i Sverige för länge sedan. Och det måste motarbetas kraftfullt! Men lösningen kan inte vara att förminska det ena problemet på det andras bekostnad.

Faktum är att såväl våld mot kvinnor, lönediskriminering av kvinnor, som den ojämställda fördelning av det obetalda hushållsarbetet är tecken på att vi inte lever i en värld där båda könen är lika mycket värda och får samma respekt.

Att säga nej till feminism, men ja till jämställdhet är ologiskt. Och att säga att vi män möter förakt och hat på grund av vårt kön är att öppna för att män ska våga dra ”kränkhetskortet” och avfärda strävan efter jämställdhet.

Jag har aldrig mött kvinnor som hatar män, men däremot män som hatar kvinnor. Det räcker att läsa mordstatistiken för att finna belägg för det.

Zoran Alagic, pressekreterare hos jämställdhetsminister Margaret Winberg 1998-2003