Att SL valde att stoppa God els och Stockholms stadsmissions informationskampanj om ett mänskligare Stockholm är mycket beklagligt. Samtidigt som vi förstår och accepterar SL:s beslut säger det en hel del om det rådande samhällsklimatet. Ett klimat där budskap om medmänsklighet får stå tillbaka av säkerhetsskäl.

Stockholms stadsmission har arbetat med och för människor som lever i utsatthet i mer än 160 år. Det inkluderar barn, ungdomar, vuxna och äldre - oavsett ursprung och livssituation. Behoven har växlat över tid, men alla människors lika värde, rätt att bemötas med respekt och rätt till ett värdigt liv har alltid varit lika centralt. Utgångspunkten är att det går att förändra livssituationen för den som har hamnat utanför.

Det har alltid funnits fattigdom i vårt samhälle. I dag ser vi den tydligt på våra gator och torg, men förändring sker från tid till annan. Under slutet av 80-talet och början av 90-talet ökade tiggeriet i samband med att hemlösheten i Sverige ökade. Sedan 2010 syns en ny grupp av människor på våra gator: personer från andra länder som söker arbete till följd av ökad fattigdom och den fria rörligheten i Europa. 

På God els initiativ genomförs nu, tillsammans med Stockholms stadsmission, en kampanj i sociala medier som belyser behovet av medmänsklighet för de mest utsatta och vikten av en god människosyn. Med kampanjen, som egentligen skulle ha visats i Östermalmstorgs tunnelbana, vill vi nyansera den pågående samhällsdebatten. Vi ser inte tiggeri som en lösning. Men att förbjuda det är att neka människor rätten att be om hjälp. 

För Stockholms stadsmission är bemötandet det viktiga, att alltid agera medmänskligt och se människan. Det handlar om personer som helst vill arbeta, men i brist på arbete hellre tigger än begår brott som ett sista försök att försörja sina familjer. Det talas om organiserat tiggeri, men existerar det? Vår erfarenhet är att de människor vi möter organiserar sig baserat på familje- eller släktrelationer (någon som även stöds av forskningsrapporten ”When poverty meets affluence”, Fafo, 2015). Det är inte kriminellt och bör inte heller kriminaliseras.

Fattigdomen i Europa är en komplex samhällsutmaning. Det finns ingen ”quick fix”. Det krävs strukturella förändringar på Europanivå, på nationell nivå och lokalt för den enskilda individen för att få bukt med den rådande situationen. Stockholms stadsmission verkar främst på lokal nivå för att hitta lösningar som skapar möjligheter för dem som har hamnat i den yttersta formen av utsatthet.

Ett positivt exempel på hur Sverige som nation har hanterat frågan är det avtal som har slutits med Rumänien och som bland annat möjliggör en effektivare hantering av de EU-medel som tilldelas.

En förändring är igångsatt - tack vare att svenska folket höjt rösten kring de utsatta människor som sitter vid våra trösklar. Det är upp till var och en hur man vill hjälpa, genom direkt stöd eller via en organisations stödinsatser, men tillsammans kämpar vi för en mänskligare stad för alla.

Marika Markovits

Direktor, Stockholms stadsmission

Marie Dahllöf

Vd, God el