Jag drog nog mina första bloss som eldvakt på en hajkutflykt med scouterna. Jag vill minnas att det inte smakade speciellt gott men att jag kände mig lite vuxen. Jag tyckte det var så häftigt att jag bytte till mig några cigaretter till mot grillkorvar. Satt sen ett pass till och vaktade elden och rökte. Jag drog nog inga halsbloss men kände hur min image växte där mitt i natten trots att de andra killarna i scoutpatrullen låg och sov. 

Det här var på 1950-talet och medvetenheten om hur farligt det var med cigg fanns inte i de breda folklagren. Tvärtom bombarderades vi med cigarettreklam. Pappa rökte, mina farbröder och morbröder rökte, deckarna, soldaterna ja alla hjältar på bio rökte. Alla bovar med för den delen. Nästan alla manliga förebilder alltså. 

►LÄS MER: Svenskarna: Vi vill införa rökförbud utomhus

Så när jag kom i moped-träffa-tjejer-åldern så började jag röka lite mer regelbundet i tron att det stärkte mitt varumärke och tog bort en nördstämpel. Det var ju lite häftigt att stå med de stora killarna och blossa utanför skolans rökgräns ett kvarter bort. Märkvärdigt hur den där ciggen höjde självförtroendet och att den blev en del av det sociala livet.

Rökningen i de svenska hemmen flyttade så småningom in i under köksfäkten och ut på balkongerna allt eftersom medvetandet växte hos oss svenskar att det inte var så nyttigt. Dessutom luktade det så förbannat äckligt efter en fest. Men för oss som hade rökt i 20-30 år var det inte så lätt att sluta – nikotin är starkt vanebildande.

En undersökning av vanerökare, de som röker ett paket om dagen, visar att över 90 procent har börjat röka innan de fyllt 18 år.

Så småningom gick det upp även för mig att det var nog bra om jag kunde sluta med cigaretterna. Jag fick hjälp av snuset, som senare visade sig vara mycket svårare att bli av med. Det var ett lyft när jag kände att jag aldrig skulle ta ett bloss igen.

Orättvist var det väl då att jag diagnostiserades med lungcancer tolv år senare tyckte jag. Jag har dock haft tur trots att tumören upptäcktes sent och anses nu som botad. Jag är numer pensionär och har jobbat i Lungcancerföreningen Stödet i åtta år. Under de åren har jag fått se många goda vänner och kollegor gå bort i cancer. 

Men som man kan se i Hjärt Lungfondens siffror är det femton gånger högre risk att få lungcancer för den som röker ett paket cigarretter om dagen jämfört med den som inte röker. Det är tio gånger högre risk att få kol, tio gånger högre risk att få matstrupscancer, fem gånger högre risk att få hjärtinfarkt före 50, tre gånger högre risk att få stroke, tre gånger högre risk att få cancer i urinblåsan.

LÄS MER: Therese, 25, fick cancer – samtidigt som hon blev mamma

Så varför ska man då börja röka? Ja, enligt min enmansutredning så är det grupptrycket i tonåren som får oss att börja och tyvärr är det många som inte kan förmå sig att sluta. I tonåren är vi ofta osäkra och ängsliga att inte passa in så då trillar vi dit! För när vi blir äldre blir vi också klokare, skulle jag säga. Undersökningen av vanerökare visar att endast två procent av dem har börjat röka efter 23 års ålder.

Så börja inte röka om du är ung – spar det åtminstone till du blir 23. I dag uppmärksammar vi den internationella tobaksfria dagen – för ett rökfritt samhälle.

Tommy Björk

Ordförande Lungcancerförbundet Stödet