I dag började Bokmässan i Göteborg. Årets tema är yttrandefrihet. I år firar den svenska tryckfrihetsförordningen 250 år.

Det finns all anledning att uppmärksamma yttrandefriheten som börjar bli en bristvara runt om i världen. Många är de människor straffas hårt för att ha författat en text eller uttryckt en avvikande eller kritisk åsikt. Jag känner många av yttrandefrihetsoffrena.

►LÄS MER: I natt drömde jag att du blev fri 

En som drabbas av hatet mot yttrandefrihet är utan tvekan den svenska medborgaren Dawit Isaak som idag har frihetsberövats i exakt femton år. Den numera rikskända trebarnspappan Dawit från Lerum behöver knappast presenteras. Som bekant greps Dawit i september 2001 efter att ha skrivit regimkritiska artiklar i tidskriften Setit som efterlyste pressfrihet och demokrati för Eritrea. När Dawit skickat sina modiga artiklar till tryckpressarna anade han inte konsekvenserna av sitt skrivande. Än mindre anade han att han skulle nekas åtalspunkt, rättegång, advokat och dom i all evighet. Inte ens i sin vildaste fantasi kunde han föreställa sig hans fria utövning av journalistyrket skulle leda till onåd hos den egocentriske diktatorn Isaias Afewerki. Just denne despot har knappast dolt sin fräckhet: i svensk TV sa han eftertryckligt att han håller i Dawits öde i sina händer och behöver inte ge förklaringar. Despoten Afewerki sade till och med att Dawit inte ens förtjänar ett utmätt straff! 

Senast i dag erkände den eritreanska regimen att Dawit Isaak lever. Det är den enda positiva nyheten som nått oss ifråga om Dawits öde.

Dawits öde är mycket hjärtskärande och berör många människor i Sverige. Hundratusentals namnunderskrifter har samlats för hans frihet. Otaliga är manifestationerna utanför den ertitreanska ambassaden på Lidingö för Sveriges och EUs enda samvetsfånge. Vissa har krävt att den svenske riksåklagaren väcker förundersökning om brott mot den fängslade Dawit Isaak. I fjol undertecknade samtliga chefredaktörer för svenska dagstidningar, däribland Metros, att Dawit Isaak omedelbart ska friges. Så sent som i förra veckan krävde Reportar utan gränser en riksdagskommission för vad Sverige har gjort för Dawits frihet.

►LÄS MER: Debatt: Viktigare än någonsin att vi står upp för Dawit Isaak

Denna sanningskommission är mer än välkommen. Jag anser nämligen att de olika regeringarna inte har lagt två strån i kors under de gångna femton åren för Dawits frihet. Ständigt hänvisar Utrikesdepartementet till den tondöva tysta diplomatin. Dessutom stödjer Sverige Eritrea genom EU-bistånd på miljarder som lika gärna kan använda pengarna till att strypa pressfriheten.

Nu får det vara nog! Dawit Isaak har väntat alldeles för länge på sin frihet och hans familj alldeles för länge på honom.

Det är hög tid för aktiv diplomati!

Kurdo Baksi, journalist och författare