Daniel Bernmar, 32. Kommunalråd i Göteborg med ansvar för äldre-, idrotts-, förenings- och demokratifrågor. Doktorand i offentlig förvaltning.

Det talas ofta om att trängselskatten slår hårt mot låginkomsttagare. I själva verket är det tvärtom, skriver Daniel Bernmar (V), kommunalråd i Göteborg. Välbärgade i villaförorten kör mest bil och borde därför ta sitt ansvar för de kostnader staden får för att åtgärda miljöproblemen, tycker han.

Allt oftare hörs argument om att trängselskatten skulle vara orättvis. Debattörerna menar att skatten slår hårdast mot dem som har minst resurser i samhället, exempel som ensamstående tvåbarnsmammor som inte längre har råd att köra bil lyfts fram. Men faktum är att trängselskatten slår hårdast mot välbärgade förortsbor som äger en, ibland två, bilar. Det är de som betalar i särklass mest trängselskatt. Den ensamstående tvåbarnsmamman åker spårvagn och betalar inte trängselskatt.

Skatter är inte bara ett finansieringsverktyg för en generell välfärd. De är också ett sätt att styra – genom att vi kan beskatta det vi vill ha mindre av i samhället. Likaså beskatta dem med högre inkomster mer och därmed skapa en rättvisare fördelning av resurser. Trängselskatten har båda dessa funktioner. Trängselskatten är en konsumtionsskatt. Det innebär att alla betalar lika mycket oavsett ekonomiska förutsättningar.

Det kan tyckas vara orättvist eftersom de med låga inkomster betalar lika mycket som dem som tjänar mycket. Skillnaden är att det är bilåkandet som beskattas med trängselskattsystemet. När skatten läggs på bilismen ser vi att den slår hårdare längre upp på den socioekonomiska skalan därför att de åker mer bil.

Det är en viktig princip. Det är bilismen som kommer att finansiera den framtida infrastrukturen, som en ny tunnel under Göta älv, men också stora investeringar i kollektivtrafik och pendeltrafik i form av Västlänken. Ju mer bil man åker in i och ut ur Göteborg, desto mer betalar man. Det är också bilismen vi måste frigöra oss ifrån på sikt, av miljömässiga och stadsutvecklingsmässiga skäl.

Det finns ungefär 150 000 bilar i Göteborg. Nära 33 procent av göteborgarna har en bil i hushållet, 6 procent har fler än en bil. Följaktligen är hela 61 procent av familjerna i Göteborg helt utan bil och transporterar sig dagligen i staden via kollektivtrafik, cykel eller genom att promenera. Det är alltså en klar majoritet som väljer andra färdsätt än bil.

Men det ser väldigt olika ut. De rika delarna av staden, Torslanda, Askim och Älvsborg, är också de delar där det finns flest bilar. Precis som det finns få bilar i Bergsjön eller andra delar av staden där inkomsterna är låga.

Det finns ett tydligt samband mellan höga inkomster och antal kronor betald trängselskatt. Trängselskatten får därmed en progressiv effekt. De som är rika betalar mer för att förbättra kollektivtrafiken för dem som tjänar mindre. Det är även de rika som, genom att åka mycket bil, släpper ut växthusgaser och därför borde ta ett större ansvar för de kostnader staden får för att åtgärda problemen.

Den andra stora andelen av intäkterna är från Göteborgs betydligt rikare kranskommuners invånare. Det är också i huvudsak de som orsakar en försämrad luftkvalitet och trängsel i biltrafiken i Göteborg.

Idag är det några få starka röster som hörs mest i debatten, medan vi politiker företräder alla göteborgare. Vi måste därför underlätta för den majoritet som inte åker bil utan reser på ett hållbart sätt. 

Daniel Bernmar (V)

Kommunalråd, Göteborg