Här kan du läsa alla artiklar i serien "När vuxna sviker"

I dag fick jag ett tydligt exempel på vart förändringen ligger. Den förändring som krävs för att kvinnor ska kunna vistas på festivaler, gator och mörka gränder på samma premisser som män. Utan att de ska behöva ha en enda tanke på övergrepp och fysiska kränkningar. Sen finns ju förstås alltid undantag som de där idioterna som bara inte fattar ett smack. Det här är nog inte hela förändringen men i alla fall en stor del av den.

Häromdagen hade jag en kompis på besök med sin son på ett och ett halvt år. Jag är pappaledig åt min dotter som är ett år och två månader så det är riktigt kul att få besök, dels för att dottern får leka av sig men också att dagen får ett avbrott från äta sova-rutinerna.

När det var dags för polaren och sonen att ge sig iväg så stod vi alla fyra vid dörren. De hade tagit på sig ytterkläderna och som avsked så frågar vi helt sonika lillgrabben om han vill ge min dotter en puss. 

Ja, tyckte han och börjar ta små stapplande ettåringssteg med putande läppar mot min dotter. 

Medan pojken tar stegen mot min dotter så visar hon tydligt vad hon vill genom att ta två steg bakåt och dra huvudet åt sidan. Tydligare blir det inte. 

Precis här kommer förändringen. Här hejdar jag mig själv i orden "Men gumman…" 

Här hade jag tidigare i livet säkert sagt åt min dotter: "Det är väl inte så farligt gumman? Ska du inte ge grabben en hejdå-puss?" eller "hehe, vad gulligt när de vill pussas".

Men det slog mig för ett tag sen när jag såg en intervju med Shahab Ahmadian från föreningen "Fatta Man!". Han tog upp just hur vi alltid har förminskat småbarnens nej när det kommer till händelser likt den här och bara slätat över det med att det är gulligt och att ”pojkar är pojkar”. Att detta är ett praktexempel på hur vi har cementerat mäns attityd till kvinnor och deras vilja redan från barnsben. Att det är här förändringen måste ta vid.  

Förändringen tar vid först när en liten pojke på ett år, redan från start, lär sig att om en tjej inte vill bli pussad så vill hon inte det. 

Förändringen tar vid först när den lilla tjejen på ett år kan backa undan utan att bli ifrågasatt för det.

Det har tidigare varit gulligt när småpojkar jagat tjejerna för att få pussar. Men om man sätter det till perspektivet att när polisen sedan jagar tonårspojken för att han har tvingat ner tonårstjejen i gräset så försvinner det gulliga och en förändring måste ske.

I det här fallet slutade det med att vi sa till barnen vad som gällde. Vi sa till grabben att hon inte ville ha någon puss och till min dotter att det är bra att säga ifrån. Det blev en vink och sedan gick de.

Här var det aldrig något problem, men jag fick en tankeställare och kände att jag som pappa till en liten tjej definitivt kan vara med och skapa en förändring. 

Joakim Myllgren, pappa