Om skribenten

Katerina Janouch – författare, journalist och relationsexpert.

Bor i Stockholm

Familj: Fem barn.

Aktuell med: Barfotaflickan.

I den inspirerande livsstilsboken ”How to be a Parisian” finns ett uppslag som heter ”A mother with flaws” – ”En mor med fläckar”. Detta ypperliga kapitel inleds med frasen om att en parisiska är en självisk kvinna.

Jag tänker mycket på dessa rader, i synnerhet idag på mors dag. För det är faktiskt synd om den svenska mamman. Märkligt i ett av världens mest jämställda länder är att modern, den möjligen fortfarande heliga, dragit det kortaste strået. Hennes tillvaro består av hårt arbete, och väldigt få nöjen, samt därtill ett ton skuld på hennes prövade axlar.

Om jag skulle önska något för mammorna denna mors dag 2015 så är det en smula befrielse från alla dessa krav och måsten. Jag önskar dig, lilla mamma, åtminstone en enda dag som en egoistisk parisiska.

I Paris finner man – enligt boken – inte många mater dolorosa, dessa självuppoffrande kvinnor vars liv snurrar runt hemmet. Men i präktighetsmeckat Sverige har man upphöjt det strängt lutherska till den enda rätta vägen att vandra som mor. Det börjar redan vid befruktningen, alla dessa pekpinnar till en gravid kvinna. Sedan fortsätter det med hur man ska föda, för att inte tala om själva matfrågan, amning eller flaska?

Mammor gråter blod över att de kanske inte är perfekta. Deras liv var ofullständigt innan de uppgick i det heliga moderskapet och nu finns en risk att något kan bli fel. Ångesten är stor och modern lider. Lider fadern? Åh nej, en lidande fader finns inte på kartan. Han har fritt val, kan sova eller vaka, flaskmata eller sitta kvar på sitt kontor. Han kan skriva böcker och ha unga älskarinnor, allt är ok i ett samhälle där bördan är lagd på mammans axlar.

Det är också modern som demoniseras om något blir fel i familjen. Nu invänder du, men mannen har inte burit barnet i sin kropp. Nej, det är korrekt, det har han icke, men så fort barnet är framfött är han lika delaktig och har samma möjligheter att ta hand om sin avkomma som kvinnan. Men det är inte han som blir ifrågasatt och uthängd. Han måste ingenting bevisa. Till skillnad från mamman vars hela liv är ett enda duktighetsalibi inför både sig själv och andra.

Den franska kvinnan ger inte upp något när hon fött sitt barn. Men den svenska modern förväntas kapa sitt gamla jag. Ve den kvinna som har fräckheten nog att inte storögt deklarera att hennes barn är det största som hänt henne och att hon i själva verket bara var halv innan hennes kropp bar frukt.

Och samtidigt ska inga spår av något synas på hennes kropp, hon ska helst stå på gymmet i vecka 40, ha ett perfekt hem, socialt liv, sexliv, gärna ett eget företag, hon ska yoga och vara mindfull, ekologisk, hemlagad och politiskt korrekt. Inte konstigt att allt fler morsor knaprar antidepressiva medel.

Älskade lilla mamma. Jag vill ge dig lite ledigt. Låta dig vara en otränad slöfock som har ett hem där kaos råder. Du duger som du är.

Vi är bra, även om vi har en kass dag, äter en gräddbakelse, surfar på vår mobil medan ungen skriker. Du är redan perfekt. Du är kärlek, du är hopp, så strunta i om barnmaten inte är hemkokt och det ligger dammråttor i hörnen. Befria mammorna, det är vår.

Katerina Janouch

Författare, journalist och relationsexpert