Om skribenten

Fatima Osman, 22 år.

Bor i Stockholm.

Studerar juristprogrammet på Stockholms universitet.

En av grundarna till kulturplattformen Kultwatch.

DEBATT: I dagens samhälle är det fullkomligt förståeligt att mörkhyade kvinnor både bleker hyn och rakpermanentar sitt hår. Det finns industrier inom till exempel kosmetika och bantning som tjänar pengar genom människors strävan för att efterlikna normen. 

I min strävan efter att se ”normal” ut plattade jag mitt hår som redan 11-åring. Jag undvek allt som jag bedömde såg ”exotiskt” ut (ett fack jag senare lärt mig att massmedia också gärna placerar mig i). De berömda kvinnor jag såg var fläckfria, glansiga produkter – sponsrade och framställda på ett sätt som skulle få andra kvinnor att hamna i vissa konsumtionsmönster. 

När filmproducenter väljer att återskapa förlegade bilder av den lydiga kvinnan och den attraktiva oskulden måste vi förstå att det är ett bakslag mot den feministiska rörelsen. 

Massmedier bemötte 70-talets feministiska våg på samma sätt och när kvinnor ännu tidigare började jobba i fabrikerna och männen krigade, använde man populärkultur för att återskapa bilden av den attraktiva hemmafrun

Jag vill påpeka att det inte handlar om att låta bli platta håret eller att inte bära klackar. Det handlar om att vi kvinnor inte tillåts rätten till våra egna kroppar. Vi bemöts konstant med normer som begränsar oss och skambeläggning när vi avviker dem. 

Det handlar om att jag släpptes in i vissa nattklubbar i Stockholm som minderårig när jag anammade dessa orimliga och destruktiva förväntningar angående min kropp. Samma nattklubbar som nekar mig vid dörren i dag när jag har åldern inne, när jag har slutat att förhålla mig till förväntningarna.  

Någonting som avviker normen blir först godtagbart när någon kan dra vinst av det och appropriera det. Nu är det okej för mig att vara ”exotisk” på vissa håll – när det är trendigt och det går att marknadsföra. 

Det handlar om att det är mitt liv, min kropp och mitt val.

Vi får inte förminska det till något ”vita människor gör mot svarta människor”, eller som ”män gör mot kvinnor”. Det är något större, som fick mig i min barndom att gråta över mina lockar och önska att jag var lika vit som tjejerna med gyllene hår i våra barnböcker. Något abstrakt som inte går att ta på: strukturer.

Jag tycker att det är läskigt hur vissa retar sig på ordet ”struktur”. Det är inte ett sätt att förenkla analysen genom att applicera ”struktur” på allt – tvärtom så komplicerar det saker och ting. Rasism och sexism kan visst utövas av andra än vita kränkta gubbar, högerextrema och apartheidregimer – det kan utövas av mediamän och kvinnor, i barnböcker och av nattklubbsväktare.

Fatima Osman, debattör