DEBATT: Jag är en Stockholmstjej som går gymnasiet och jobbar efter skolan. Jag är artig, har många vänner och älskar böcker. Jag varken super eller tar droger. Man skulle kalla mig en ”snäll flicka”.

För en tid sedan var jag på bio. När jag lämnade biografen var jag besviken. Scenografin var fantastisk och musiken likaså, men filmen var medioker. Det var en kylig försommarkväll, vilket var precis vad vi pratade om när vi såg dem.

Poliser väntade på oss, med enorma hästar och höjda batonger. Vi tänkte inte mer på det, utan fortsatte gå. Vi, tillsammans med andra besökare (även barnfamiljer), blev ombedda att ta en annan väg.

”Ombedda”, ett snällt ord. De knuffades, röt, och slogs. De tvingade ut oss på en tungt trafikerad motorväg. Några väntade på en vän, men kompisen fick inte komma fram för polisen. Besökare blev omringade av aggressiva poliser utanför biografen. Poliserna bakom dem skrek att de skulle gå framåt. Poliserna framför skrek "BACKA", alla med höjda batonger. Var skulle de ta vägen?

Batongerna flög. Pepparsprayen förblindade. En kille fick ett 10 centimeters jack i huvudet av ett batongslag. En annan blev slagen medvetslös när han låg på marken, av både batong och nävar. Hur många slag han fick vet ingen. Ordet ”mördare” skreks, men poliserna fortsatte.

Den natten trodde de att deras vän hade dött. Många grät. Poliserna förbjöd dem från att ringa efter ambulans. Det tog 20 minuter innan polisen lät dem att ringa 112.

Detta hände endast för att vi hade gått på bio. Hur är det rättvist?

Nu när du läst min berättelse, byt då ut vissa ord:

Bio = fotboll

Film = match 

Boken = laget

Biografen = arenan

Besökare = supporter

Scenografi och musik = läktarnas fantastiska tifon och sångerna som sjöngs.

När man berättar om polisvåld i samband med fotboll tänker de flesta att ”huliganerna” förtjänade det. Att de har gjort något för att provocera. Inte skulle en polis agera så hänsynslöst? Men förklara då för mig vilka provokationer som rättfärdigar att slå någon medvetslös? Personer som tänker så här kan aldrig ha gått på fotboll, utan endast läst "klickkåta" skriverier i medier.

Om det medierna skriver stämmer, hur kommer det sig då att familjesektionen på läktarna säljs ut först av alla? Hur kommer det sig att min mamma, som gått på fotboll sedan 80-talet, sa till mig att ”akta dig för polisen om det blev upplopp” första gången jag gick själv på ett derby? Det var inte supportrarna hon oroade sig för, utan polisen. 

Ni har inte sett det här. Det har jag. Jag väntar och väntar på att något ska hända, på att en förändring ska ske, men inget görs. Ni väljer att fokusera på bengalfrågan. Hur kan det ens spela någon roll när människor blir slagna medvetslösa av hånflinande poliser? Hur kan några bengaliska eldar, som sköts ordentligt av supportergrupperingar, spela någon som helst roll i jämförelse?

Vad är det som krävs för att vi ska se en förändring? Ska en människa behöva dö innan något sker?

Moa Sörensen, fotbollssupporter