Hanna Brus, Borlänge.

Bloggare på Dagens Medicin, debattör, leg. kiropraktor. Arbetar på en smärtklinik i Borlänge. Fick ett hedersomnämnande 2014 som årets folkbildare.

Alternativmedicin är lurendrejeri och inte vetenskap. En grupp som är extra känslig för att bli lurade är sjuka, skriver kiropraktorn och debattören Hanna Brus.

I Sverige finns i dag ingen klar reglering av den enorma mängd tjänster och produkter som marknadsförs som ”alternativmedicin”. Begreppet har heller ingen konkret definition. Branschen är en djungel av mer eller mindre spektakulära påståenden och diverse missuppfattningar.

Det mest allmänna missförståndet är att ”alternativmedicin” är ett jämbördigt, bara mer ”naturligt”, alternativ till den kunskapsbaserade medicinen. Tvärtom är det två fundamentalt olika världar, den ena fast i verklighetens kunskap, den andra fri att fantisera ur magiskt tänkande och övertygelser. (Jag är väl medveten om att det finns ovetenskapligheter även bland legitimerad vårdpersonal.) 

Ett till exempel på sammanblandning är slagorden ”en helhetssyn på hälsa”. Ur ett kunskapsperspektiv innefattar en helhetssyn en bedömning av patientens hela symtom- och sjukdomsbild, levnadsvanor, psykiska hälsa, sociala situation och arbetsbelastning samt patientens egen möjlighet att påverka. Vad som avses i alternativa sammanhang är helt godtyckligt, men det låter onekligen bra.

Varför så många lockas till alternativmedicinens enkla svar är inte svårt att förstå, särskilt inte om vården fallerat. Att människor upplever positiva (eller negativa) effekter är heller inget märkligt. Det är väl belagt att behandlingar som saknar rimlig effekt ändå till viss del kan påverka vår hälsa.

Då är frågan, spelar det någon roll om konsumenten vet eller inte vet hur en metod (inte) fungerar? Huvudsaken är väl att människor mår bra? Nja, problemet är givetvis inte positiva upplevelser, problemet är när det uppstår missförstånd kring vad som är ”alternativt” och vad som är reell kunskap. Risken att påhittade diagnoser och alternativa idéer skapar onödig oro, falsk trygghet eller falskt hopp finns alltid – men det är särskilt olyckligt om kunden fått intrycket att det handlar om vetenskap.

Det är inte olagligt att sälja overksamma produkter, däremot får säljaren inte utlova effekt utan att styrka påståendet. Vidare får en produktbeskrivning inte innehålla ”vilseledande information”. Alltså borde det inte gå att förbehållslöst påstå att ohälsa kan bero på störda meridianflöden, ”kotglidningar”, currylinjer, blockerade reflexpunkter eller andra påhittade ”obalanser”. Det borde heller inte gå att ”ställa diagnoser” med bioresonansapparater, kinesiologi, etcetera. Ändå förekommer detta överallt. 

Möjligen är det underförstått att konsumenten ska veta att det inte är ”på riktigt”, som med spådamer och horoskop. I vilket fall är det ett oansvarigt upplägg som gynnar lurendrejare och underminerar terapeuter som inte vill luras. Det är helt enkelt dags för regeringen att börja ställa krav på vad som får påstås.
Det handlar inte om att inskränka individens övertygelser och val. Det handlar om att ge konsumenten rättigheter och säljaren skyldigheter.

Risken för att utsatta och sjuka människor far illa är inte på något sätt försumbar och dagens tandlösa reglering är därmed inte försvarbar.

Hanna Brus

Debattör, kiropraktor och bloggare på Dagens Medicin