Det är skolstartstider och debatterna om skolan och ny teknik går varma. Är det inte läsplattan så är det mobiltelefon som kommer att dra ner barnen i fördärvet och skapa en generation av illitterata zombies. Det verkar finnas så mycket att oroa sig över och nästan alltid handlar det om vuxenvärldens egna rädslor för förändring. 

En gång i tiden var vi eniga - inget barn skulle lämnas ut till föräldrarnas arv. Där av skolans utjämnade uppdrag. Detta är på väg att bli tomma ord. 

Skolorna i de socioekonomiskt mest utsatta områdena kämpar dagligen mot sjunkande skolresultat. Situationen är en konsekvens av den fortsatt pågående bostadssegregationen. För att prata klarspråk – barn födda i socioekonomisk utsatthet nås inte av samhället uttalande vision om en god och jämlik skola.

►LÄS MER: Debatt: Våra barn förtjänar en giftfri uppväxt.

Stiftelsen Berättarministeriet driver skrivarverkstäder i områden med hög arbetslöshet. Vi har sedan november 2011 tagit emot över 30 000 barn som tillsammans med sina lärare gått något av våra åtta skolprogram. Bakom varje elev i statistiken som inte klarat kunskapskraven döljer sig en ung person som i ett fungerande skolsystem hade kunnat få ett rikare och bättre liv. Och som hade kunnat ge tillbaka massor till vårt samhälle. Men istället har vi fått tusentals ungdomar som inte klarat målen, och hamnat i utanförskap. Som med all rätt känner sig svikna.

Det är ingen skillnad på de barn som kommer till våra skrivarverkstäder och barnen som bor i välmående områden. Alla barn är lika vetgiriga, smarta, fantasifulla och kreativa. Det som skiljer dem åt är tillgången till resurser och engagerade vuxna. Vi på Berättarministeriet ser vi tydligt hur oron i samhället påverkar barnens fysiska och psykiska hälsa. Det är smärtsamt att bevittna detta illamående och vi känner stor oro över den verklighet vi möter. 

Vi vet att det kommer att bli än mer oroligt och tungt för barnen i våra upptagningsområden. Statistiken är en tydlig indikation på det; antalet elever som saknar gymnasiebehörighet ökar samtidigt som snittbetyget ökar. Det betyder att de utsatta blir än mer utsatta medan en annan grupp drar ifrån. Skolorna och lärarna i de utsatta områdena är i akut behov av stöd och resurser.

►LÄS MER: Debatt: Sluta förvänta er att jag ska vara tacksam – det är diskriminering.

Mitt i denna dystra utveckling känner jag en hoppfullhet. Den stavas digitaliseringen. Ny teknik kan vara fördummande underhållning men minst lika många gånger interaktiva redskap som skapar oändliga tillfällen att ta kunskapsinlärning till nya höjder. Digitaliseringen av skolan är ett faktum. Det må gå lite trögare än önskat men maskineriet är i rullning och samtliga aktörer inom skolvärlden är eniga om nödvändigheten av att tillvarata den nya teknikens möjligheter.  

Den digitala revolutionen innebär en historisk möjlighet att utjämna orättvisor i skolan. Den skapar läs- och skrivlust. Men läraren som behöver hantera samhällets alla utmaningar i klassrummet har varken tid eller resurser att ställa om till en digitaliserad undervisning. En riktad satsning på digital kompetens i de sämst bemedlade områdena är en av de bästa långsiktiga investeringar staten kan göra för barnen i Sverige. 

Vi behöver ta ett gemensamt ansvar för är alla de barn som saknar närvarande vuxna. Detta får inte bli en fråga om mina och andras barn. Det är våra barn.

Dilsa Demirbag-Sten, verksamhetsansvarig Berättarministeriet