En ny dokumentär sätter pälsfarmerna under lupp. Vi måste få ett stopp på det plågsamma dödandet av minkar och andra djur i pälsindustrin, skriver Djurens rätts förbundsordförande Camilla Björkbom.

I kväll visar SVT den norska dokumentären ”Under pälsen” som i Norge orsakat en het debatt om pälsdjursfarmning. I dokumentären möter vi Frank som utger sig för att vilja starta en pälsdjursfarm. Med dold kamera ber han om att bli rekommenderad en farm där han kan gå som lärling. De scener vi sedan får se är något som pälsindustrin inte gärna visar upp. SVT varnar dig som tittare för otäcka bilder.

Farmarna berättar vid upprepade tillfällen i filmen hur de kommer runt djurskyddsreglerna på olika sätt. Den svenska pälsindustrin brukar, när den kritiseras, hävda att det är bättre att minkarna föds upp i Sverige med den svenska djurskyddslagen, än att minkfarmerna flyttar till Kina. Det är bara det att i dokumentären besöker Frank en minkfarm i Kina och konstaterar att uppfödningen är snarlik den norska, minkarna hålls i likadana små gallerburar.

Den svenska pälsindustrin är en verksamhet vars vinster baseras på djurplågeri. Ett antal länder i Europa har redan förbjudit pälsdjursfarmning för att de anser det oetiskt att föda upp djur för deras päls. I belgiska regionen Bryssel säger ansvarig minister Bianca Debaets att hon genom att förbjuda pälsdjursfarmning i regionen anser att Bryssel, som Europas huvudstad, visar ett föredöme när det gäller djurskyddspolitik i EU. I en rad länder har pälsdjursfarmningen avvecklats tack vare striktare djurskyddsregler.

Sveriges veterinärförbund har genom åren slagit fast att förhållandena på farmerna medför ett stort lidande för djuren. Det norska veterinärförbundet har gjort ett liknande ställningstagande och anser att tiden är mogen för att överväga avveckling av pälsdjursfarmning i Norge.

Förhållandena för djuren på svenska minkfarmer är snarlika de norska. Minkar är rovdjur, och har därför ett starkt behov av att få utlopp för sitt jaktbeteende. En stor del av jakten sker i vatten, minkars revir ligger alltid intill vattendrag. Den dryga miljon minkar som dödas på svenska minkfarmer har levt sina liv i små gallerburar, två till tre djur i varje. Till skillnad från många andra djur i fångenskap är minkar inte anpassade att leva i grupp, då de är naturligt ensamlevande och revirhävdande. Avsaknaden av att kunna simma och jaga, samt att minkarna tvingas ha andra djur tätt inpå sig leder till kannibalism, vilket vi också får se chockerande bilder på i dokumentären.

Det är oanständigt att Sverige, som gärna ser sig som ett land som tar djurskydd på allvar, fortfarande tillåter det systematiska djurplågeri som pågår på minkfarmerna.

Vi borde istället sälla oss till de progressiva länder i övriga Europa som avvecklat pälsdjursfarmerna. De partier som arbetar för en avveckling har ett starkt stöd i ryggen, åtta av tio svenskar anser nämligen att det inte bör vara tillåtet att föda upp djur i bur för pälsens skull.

Svensk pälsdjurfarmning har kritiserats i rapport efter rapport. Pälsindustrin fick tio år på sig att själva komma tillrätta med problemen efter en statlig utredning, men det har inte följts av några märkbara förbättringar för minkarna. Nu behövs inte ytterligare rapporter. När SVT nu visar upp pälsindustrin bakom stängda dörrar är det inte ytterligare en rapport vi behöver. Nu behövs politisk handlingskraft och vanlig medkänsla för att stoppa lidandet.

Camilla Björkbom

Förbundsordförande, Djurens rätt