Detta är förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse

Förundersökningsbegränsning: Innebär att man begränsar en brottsutredning till att bara omfatta det med väsentliga delarna eller att en del brott inte utreds alls. 

Åtalsunderlåtelse: Innebär att brottet utreds men att det inte blir åtal eller rättegång. Åtalsunderlåtelse har samma verkan som en dom då brottet antecknas i belastningsregistret. För att en åtalsunderlåtelse ska kunna ske måste det stå klart att brottet har skett – ofta genom att den misstänkte har erkänt. 

Källa: Åklagarmyndigheten 

Johan Spånbo

Johan Spånbo, inspektör, polis sedan 2007

Det råder en stor frustration ute bland Sveriges poliser. I mitt tycke gör poliser ett bra gediget polisarbete på alla plan – trots det är de kriminella nästan omedelbart ute och fortsätter med sina brottsliga handlingar.

Enkelt förklarat skulle man kunna säga att de kriminella måste tilldömas straff för de brottsliga gärningar de faktiskt begår. Många forskare hävdar, med all rätt, att ett fängelsestraff inte får den kriminella att bryta sin brottsliga karriär. Det har jag inga orsaker att betvivla. Men så länge den kriminella sitter inlåst så begår denne i alla fall inga nya brott.

LÄS MER: Polis: Dan Elisson är det största hotet mot säkerheten i Sverige 

Här nedan följer exempel på hur förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse används mot en yrkeskriminell som ligger bakom många av de småbrott som ställer till förtret för den goda allmänheten. Med småbrott avser jag exempelvis bostadsinbrott och snatteri där den gemensamma nämnaren ofta är jakten på snabba cash för att kunna finansiera sitt narkotikamissbruk.

Låt mig måla upp ett scenario: En kriminell stoppas av en polispatrull i ett rutinärende när denne blåser förbi en skola i strax över 60 kilometer i timmen. (Ett brott där den ”goda medborgaren” förutom en saftig böteslapp får sitt körkort indraget.) 

Den narkotikapåverkade föraren gör sig dessutom skyldig till rattfylleri under påverkan av narkotika, ringa narkotikabrott (eget bruk) och grov olovlig körning. Efterföljande husrannsakan i fordon levererar två gram amfetamin, således ringa narkotikabrott. Säg också att diverse stöldgods anträffas som inte går att härleda till någon utsatt medborgare. (I praktiken innebär det att den kriminelle får behålla sakerna efter några månaders beslag i polisens förråd.) Den kriminella kan ertappas på samma sätt fem gånger under en månad vilket renderar i många timmars avrapportering av polisen. Det fina i kråksången är att polismyndigheten inte mäktar med att utreda alla dessa brott och helt sonika stryker flera livsfarliga körningar.

LÄS MER: Polis: Så ska vi få stopp på stenkastningen 

De yrkeskriminella är smarta och svarar självfallet rätt på de frågor som ställs av poliserna på plats och tilldöms ofta strafföreläggande – något de önskar. Ett bötesbelopp de ofta aldrig betalar utan som läggs på deras tidigare skuld till kronofogden.

De går således fortfarande fria och fortsätter sin brottsliga gärning med att göra nya brott. Det är inte ovanligt att de personer jag stöter på har över 100 punkter i misstankeregistret. Det vill säga saker de är misstänkta för, men ännu ej dömda för. Är detta rimligt?

Nej, hävdar jag. Därför måste de kriminella faktiskt dömas för de brott de begår utan förundersökningsbegränsning eller åtalsunderlåtelse. Individen måste ta konsekvensen av sitt eget handlande och stå för det den gjort. Det hela handlar om vem som skall skyddas – den kriminella eller den goda allmänheten?

LÄS MER: Vi måste införa en samtyckeslag för att kunna straffa fler våldtäktsmän

För mig är saken klar. Jag anser att vår uppdragsgivare, allmänheten, måste beskyddas före de kriminella.  På kort sikt kommer detta att innebära en högre belastning för polismyndigheten och till viss del uppröra de kriminella. Men min övertygelse är att det på lång sikt är bra för samhället och alla som dagligen blir utsatta för dessa kriminella.

Låt de kriminella få kännbara straff.

Johan Spånbo