Om debattören

Namn. Martin Hysén.

• Ålder. 36 år.

• Yrke. Snickare.

• Bor. Kungsbacka utanför Göteborg.

Det var den 19 november, min fru hade fixat med paket, levande ljus och frukost på sängen. Mina söner och jag njöt av den Internationella mansdagen ­precis som vi låter henne bli bortskämd på Internationella kvinnodagen.

Hon postade en bild på Facebook som visade hur vi firande den Internationella mansdagen och det var när första kommentaren kom som jag insåg att jämställdhet är ett ord som många skyddar sig bakom. Och bakom jämställdhet står feminismen, en från början viktig agenda som nu feltolkas av många kvinnor.

►LÄS MER: Experten slår hål på 8 myter om feminism

Jämställdhet och feminism är två ord som jag upplever att många i dag använder som en slags sköld för att kunna ­legitimera sitt förakt mot män. Påpekar man att det låter som att ­deras argument är ett ­påhopp ­eller rent av ett manshat så drar de upp ­feminist-kortet och säger hur illa kvinnor har blivit behandlande av männen genom historien. Det känns som man tar allt till det yttersta, att man aldrig blir riktigt nöjd.

Jag tror på en värld där båda könen är lika värda och får samma respekt. Men för att det ska ske krävs det att vi fostrar våra barn till att förstå problematiken med särbehandlingar. Att vi visar dem att vi alla är lika mycket värda. I mina ögon har feminismen i dag urartat och blivit något som mer liknar ”vi-mot-dem”. Att vara feminist i dag handlar inte om rättvisa utan om att förtrycka män för att själv få mer fördelar.

Lika för båda, det är jämställt för mig.

►LÄS MER: Feministdebatten i Sverige styrs av arga genustroll

Förr förstod inte jag heller varför vi hade en mansdag, men nu har det har blivit så uppenbart. Ska vi driva igenom ett ”lika-för-alla”-samhälle så måste det vara riktat åt båda hållen och vi måste jobba med dessa frågor varje dag och lära den yngre generationen att alla är lika värda. I min vänskapskrets är de största frågorna rättvisa arbets­förhållanden och lika lön för samma arbete. Men jämställheten är något vi ska jobba med även utanför arbetsplatserna.

Vi måste även vara så insikts­fulla att vi vågar ­erkänna att vi är skapta ­olika. Vi är bra på olika ­saker och vi kan inte vara hundra procent lika. De flesta män tvättar bilen, skottar snö, klipper gräset och gör mer av de ”fysiska” arbetsuppgifterna hemma. Jag har inte hört många ­tjejer säga ”I dag slår jag ett slag för jämställdheten” och tar tag i gräsklippningen eller vedhuggningen.

►LÄS MER: 1995 till 2015 – så mycket mer jämställt har Sverige blivit

Ser man till vårt samhälle i dag så har de saker som förr sågs som kvinnliga ­arbetssysslor delats upp mer och mer. Alltifrån hämtning på förskolan till tvättning och handling. Jag säger inte att det är 50–50 lika, men man ser betydligt fler pappor vara hemma med sina barn än i våra föräldrars generation. Medan jag inte alls ser att de saker som traditionellt förväntas av oss män har blivit mer jämställda.

Har vi det då jämställt på riktigt eller är det snarare vi män som i allt fler situationer blir nedtryckta och mer och mer ”utnyttjade” för att kvinnorna ­äntligen fått mersmak på vad frihet egentligen är. Är det där vi ska hamna? I att kasta om rollerna – blir det jämställt då?

Jag säger nej till feminism! Men ställer mig bakom alla de kvinnor och män som faktiskt vill ha ett jämställt samhälle. Det var därför den feministiska rörelsen startade, men nu har det urartat. Och det riktiga syftet har glömts bort.

Om debatten

– Sverige är världens fjärde mest jämställda land efter Island, Finland och Norge.

– Under en vecka utför kvinnor i genomsnitt cirka 26 tim­mar och män cirka 21 timmar obetalt arbete. I början av 1990-talet var motsvarande siffra 33 timmar för kvinnor och 21 timmar för män. 

– Sett över en hel vecka förvärvsarbetar kvinnor i dag i genomsnitt cirka 30 timmar jämfört med 27 timmar i början av 1990-talet. Män förvärvsarbetar i dag i genomsnitt 37 timmar under en vecka jämfört med 41 timmar tidigare.

Källa: Global Gender Gap Report, Statistiska central­byrån