Du, Stefan Löfven, borde suttit med på tåget mellan Hamburg och Köpenhamn dagen då dina gränskontroller gjorde att Danmarks regering följde samma exempel och började kontrollera sina gränser mot Tyskland. Du, Stefan Löfven, borde sett med egna ögon desperationen i den flyktingpojkes ögon som blev avsläpad av tåget mellan Hamburg och Köpenhamn av dansk gränspolis. Desperationen av att höra “Sweden is closed” och inte förstå varför han inte skulle få fortsätta till sin mor och sin bror i Sverige. Vid Rödby färjeterminal skulle du, Stefan Löfven, precis som jag ha gråtit.

Vid Rödby färjeläge skulle du, Stefan Löfven, liksom jag ha slutat oroa dig för att gränskontrollerna skulle göra att du missade sista bytet hem från Köpenham. För du, liksom jag, skulle ha kommit hem – till skillnad från den unga flyktingpojke som av gränskontrollerna hindrades från att återförenas med sin familj.

LÄS MER: Jag gråter när jag ser polisen tvinga pojken att gå av tåget

Du, Stefan Löfven, skulle varit med under den långa diskussion jag hade med en äldre tysk herre på samma tågsträcka, om hur oroad han var över att en yngre generation i Tyskland inte minns den järnridå som inte bara stängde Europas gränser, utan Europas tankar och Europas åsikter. Jag är rädd att du, Stefan, inte heller minns.

Historieböckernas kommer att vara hård. Precis som en äldre generation har fått stå till svars för att Sverige bara såg på när Hitlers män reste genom landet så kommer vi stå till svars för att vi talade om en en svensk systemkollaps och stängde våra gränser när människor än en gång flydde för sina liv. Du, Stefan Löfven, är ansvarig för att historieböckernas beskrivning skall bli en annan.

“Det var 70 år sedan vi sa, aldrig någonsin skall vi låta detta hända igen /.../ aldrig mer murar för att göra skillnad mellan människa och människa” sa du på Medborgarplatsen. Det var bara 4 månader sedan du sa så - men visst har du låtit det hända igen. Igen har du låtit uppföra våra murar, igen har du låtit gränser göra skillnad på människa och människa.

LÄS MER: Asylpolitiken vi klubbat igenom är ett oförlåtligt svek

Du stod på Medborgarplatsen i Stockholm och talade om solidaritet, öppna gränser och om ett Sverige som självklart skulle fortsätta ta ansvar. Jag stod på Götaplatsen i Göteborg och presenterade politiker efter politiker som talade om samma sak. Allt som finns kvar nu är fina ord och ett iskallt Sverige.

Jag är besviken på dig Stefan Löfven, men jag är också besviken på mina egna. De som lovade att alltid kämpa för öppna gränser och ett humant Europa, de bär också ansvar för att den unga flyktingkillen vid Rödby färjeterminal hindrades från att söka asyl i Sverige.

Det är lätt för dig, Stefan Löfven, att sitta i Stockholm och ta beslut om att stänga Sverige när du aldrig kommer behöva se in i en flyktingpojkes ögon samtidigt som han med våld hindras från att nå sin familj. Det är lätt för dig, Stefan Löfven, att ta beslut om att stänga Sverige när du aldrig kommer höra “Sweden is closed” i en situation där samma ord raserar en människas hopp och drömmar.

Petra Elf,

Sammankallande Grön ungdom Väst