Amat Levin dejtar bara andra rasifierade.

Amat Levin tycker att det är rasistiskt att han fick sitt namn felstavat.

Av någon anledning har dessa resonemang dykt upp på ledarsidor två veckor i rad: först i Svenska Dagbladet och igår i Göteborgs-Posten. Det är intressant av flera anledningar. I den första texten drar Ivar Arpi slutsatser om mitt dejtingliv efter en brevväxling jag och journalisten Patrik Lundberg hade i tidningen Bang 2015, där jag menade att en personlig strategi för att hantera exotifiering i dejtingsammanhang är att träffa någon som också utsätts för exotifiering, vet hur det känns och därför kan relatera bättre. Varför det är värt att ta upp på ledarplats i en av Sveriges största tidningar övergår mitt förstånd.

►LÄS MER: Debatt: Försäkringskassan, sluta trakassera människor

I den andra texten hittar Adam Cwejman ett parti i mitt långa bidrag till antologin ”Rasismen i Sverige” från 2014 som han tycker är värt att lyfta upp på ledarplats i september 2016. I partiet beklagar jag mig över att regelbundet få mitt namn felstavat. Vad Adam bekvämt nog glömmer att ta med är de övriga exempel som listades, de som tillsammans hjälpte till att bidra till känslan av utanförskap jag beskriver i texten. Han väljer alltså att enbart fokusera på ett felstavat namn, och hävdar felaktigt att jag har kallat det för rasism.

Det är klart att det framstår som trivialt. Det är naturligtvis dessa ledarskribenter medvetna om. Och det här är naturligtvis en större fråga än jag som individ. Det vi kan urskilja är nämligen en medveten strategi. Vissa ledarskribenter på högersidan försöker underminera hela den antirasistiska rörelsen genom att, på sina stora plattformar, lyfta saker ur sina sammanhang, lägga ord i mun och förvränga argument. De undviker konsekvent att bemöta konkreta frågeställningar som antirasister har lyft – ökningen av afrofobiska hatbrott, diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden och ökande klassklyftor. Istället väljer de att klaga på slutna dejtinggrupper på Facebook och Instagram-konton skapade av ett par drivna 20-åringar där unga rasifierade får chansen att sinsemellan utbyta tankar och erfarenheter. Och tydligen också mitt kärleksliv.

►LÄS MER: Debatt: ”Varför stod du inte i kvinnozonen?” kommer att bli det nya ”varför hade du så kort kjol?”

Genom att försöka göra ner antirasistiska individer, hoppas de kunna undvika den aningen mer krävande uppgiften att diskutera de strukturella problem vi kämpar för att få upp på agendan. Det är mer bekvämt för dem att göra sig löjliga över felstavade namn än att diskutera skillnaderna i genomsnittlig livslängd mellan olika områden i Sverige. Men det mest uppseendeväckande är kanske det slappa sättet de gör det på:

”Amat Levin skriver om hur han fick sitt namn felstavat i tidningen Journalisten och drar slutsatsen att detta innebär att han ’inte räknas som en fullblodig medlem av mediebranschen’.” skriver Ivar Arpi i Svenska Dagbladet, 29 oktober 2015.

”Journalisten Amat Levin beskrev i antologin ’Rasismen i Sverige’ (Natur och kultur 2014) hur han fick sitt namn felstavat i tidningen Journalisten. Slutsatsen han drog var att det innebar att han: ’inte räknas som en fullblodig medlem av mediebranschen’.” – skriver Adam Cwejman i Göteborgs-Posten, 14 september 2016.

Nonchalanta tolkningar av flera år gamla texter och kopierade resonemang. Är det vad GP:s och SvD:s läsare betalar för?

Amat Levin, journalist