Kanske är det för att jag är nybliven student vid kriminologiska institutionen på Stockholms universitet. Kanske är det för att jag är en av alla de tusentals tjejer som en gång blev hopplöst förälskad i en kriminell kille. En förälskelse som fick kännbara negativa konsekvenser.

Kanske är någon av dessa anledningar skälet till att jag undrar: varför tar vi inte mer ansvar för vad vi låter våra barn och vuxna se om vi nu tycker att världen blivit för våldsam?

Om vi exempelvis tycker att det är obehagligt att kriminalitet, dödsskjutningar, rån och mord förekommer i vårt samhälle. Varför romantiserar vi det dagligen på så många sätt? 

►LÄS MER: Han ska smycka tunnelbanan med blommor för icke-våld

Tittar man runt omkring sig i dag – i tidningar, böcker och filmer eller om man lyssnar på musik eller spelar tv-spel. Överallt, ja överallt romantiseras (oftast) män med vapen, en hel del våldshandlingar och även mord. Unga vackra tjejer blir kära i snygga, farliga killar med automatvapen som mördar och misshandlar ”bovarna”. 

Och ingen höjer ögonbrynen åt det, förutom alla våra unga tjejer då som vill vara sådär vackra och ha en sådan där ”tuff”, modig och kanske lite missförstådd pojkvän. Och de unga killar som tittar och vill ha den där ”respekten” från andra killar och få tjejernas ”beundran”.

Jag förstår såklart att det handlar om pengar, visst, och det kommer inte ändras bara för att jag eller någon annan skriver om det. Men om man tänker efter, är det inte sjukt? Att vi å ena sidan sitter och ojar oss och blir förfärade över hur unga killar skjuter ihjäl varandra – och sen på kvällen sätter oss framför tv:n med chips och kollar på hur unga killar skjuter ihjäl varandra och tycker att det är underhållning? 

Yttrandefriheten i all ära, och jag föreslår såklart inte någon lagstiftning som skulle förbjuda det fria kreativa skapandet eller rätten att säga vad vi vill. 

Men ponera att vi framförallt i medievärlden skulle ta vårt ansvar och inte romantisera våld, vapen och mord på något sätt. Oavsett om det är utfört av en läcker ung kille som säljer knark för att försörja sin mamma, en gammal maffiaboss eller en kvinna i kattkostym. Hur skulle världen kunna se ut då? Om 100 år? Skulle ungdomar kanske ha mindre benägenhet att vända sig till kriminella aktiviteter om de inte flera gånger om dagen såg eller hörde om andra som gjorde det och gynnades av det?

Jag antar att jag inte är den enda som tycker att Pretty woman är en jättebra film? Men jag ska erkänna att filmen fick mitt 14-åriga jag att för en stund tänka att det kanske inte var så farligt att jobba som prostituerad? Att det kanske till och med hjälpte en att hitta sin ”prins” till slut. Och jag vet att jag inte var ensam om att under lång tid efteråt koppla ihop ordet prostituerad med en skitglad Julia Roberts i vit limousin.

►LÄS MER: 10 saker som visar att det inte går helt åt helvete för Sverige

Hur skulle det vara om vi istället började göra mer verklighetsbaserade filmer men fortfarande i Hollywoodandan såklart. Filmer om hur det egentligen är att leva med våld eller att bli beroende av knark som inte klassas som dokumentärer och smalfilm.

Detta är så klart ett brett område med mängder av faktorer som behöver belysas och diskuteras. Men varför undrar vi var kriminaliteten och råheten i samhället kommer ifrån när våldet ständigt glorifieras i filmer och tv-spel?

Daniela Alfonzetti, 29 år

Kriminologstudent