Johanna Edström, 21, Uppsala.

Lärarstudent, 4-6 grundskolelärarprogrammet.

Jobbar i klädbutiken Monki.

Har haft PMDS sedan 15-årsåldern.

Från den ena sekunden till den andra släcks ljuset och det blir beckmörkt. Med panikångest, tankar kring döden och en kropp fylld av grav smärta som återkommer varje månad stannar livet plötsligt upp – men inte för resten av samhället, som inte kan förstå eller hjälpa till på grund av okunskap om kvinnorelaterade problem.

De flesta känner till PMS men förstår inte innebörden. Det händer ofta att folk nämner sug efter choklad eller drar ett skämt om att man ska hålla sig undan kvinnor dagarna innan deras mens med argument som ”annars blir det blir ett jävla liv” eller liknande. Det är heller inte ovanligt att män och ibland kvinnor ifrågasätter kvinnors utbrott eller brist på tålamod med kommentaren ”har du PMS, eller?”

► LÄS MER: Moa, 21, har haft PMS i 10 år: "Alla mina förhållanden har tagit slut"

När man nämner PMDS är det nästan ingen som känner till det. Det är en svårare form av PMS som kallas premenstruellt dysforiskt syndrom. Det är individuellt hur starka symtomen är, men PMDS kännetecknas av att det liknar ångestsjukdomar och depression, ofta i kombination med fysiska symtom. Det är sex år sedan min PMDS började och jag när jag tänker tillbaka på hur provocerad och sårad jag blev av de oförstående kommentarerna när jag var yngre så skrattar jag lite åt mig själv. Hur skulle folk ha kunnat visa hänsyn och förståelse när det saknades fakta och information? PMS och PMDS kom ut på Vårdguiden 2014.

► LÄS MER: Hyllat sommarprat om PMS

Mina symtom dyker upp några dagar innan ägglossningen och håller i sig fram tills mensen kommer. Det börjar ofta med de fysiska symtomen. Brösten börjar ömma och det ilar av smärta ut i bröstvårtorna samtidigt som äggstockarna känns som två vassa knivblad och det värker så mycket att det gör ont gå när benen ska pendla fram och tillbaks. Min kropp blir vätskefylld och svullen och alla leder i kroppen värker. En våg av finnar dyker upp i ansiktet och jag känner mig illamående, är trött och orkeslös, dessutom blir jag mer förvirrad och tappar ofta bort saker och min koordination försämras. De psykiska symtomen kommer kortare innan ägglossningen och pågår i några dagar före mensen. Mitt hjärta börjar slå snabbt och allt känns fel och äckligt och ångesten kryper på och stegrar sig i hela koppen. Vissa kvinnor blir aggressiva men jag blir djupt deprimerad. Ingenting i mitt liv känns kul och det finns inga människor som jag tycker om längre. Allt blir svart, gråten kommer och paniken dyker upp. Jag får panikångest och längtar tills jag ska dö. Eftersom jag har en kortare menscykel än vanligt så har jag två eller tre dagar i månaden när jag inte lider av några fysiska eller psykiska symtom. Jag vet att jag inte ska behöva leva mitt liv med allt detta, men att få hjälp av vården har inte varit lätt.

► LÄS MER: Läkaren: Här är botemedlet mot PMS

Kvinnorelaterade problem prioriteras lågt i vårt samhälle. Det har inte lagts ner tillräckligt mycket pengar och tid på forskning kring PMS och PMDS, just för att män inte har drabbats. Men ingen ska behöva leva med grav smärta i kroppen en större del av månaden, eller drunkna i ångest, eller tänka på döden. Ingen ska förminskas eller skämmas för att bära på kvinnorelaterade problem. Ingen ska behöva skrika för att få hjälp av vården. Tillsammans kan vi förvandla okunskapen till kunskap, prata om det i det offentliga rummet, satsa mer tid och pengar på forskning och stöd. Tillsammans kan vi hjälpa alla drabbade kvinnor som lider varje månad.

Johanna Edström