I natt drömde jag att du blev fri. Tillsammans med dina döttrar stod jag och mina syskon och väntade på att du skulle komma ut genom en dörr. Du föll ihop men dina flickor sprang fram och tog emot dig. Vi grät och Abie kunde inte sluta röra din arm och säga ”Det här är på riktigt”. Vi kunde inte förstå att du var fri.

Sen vaknade jag.

Många undrar varför jag valde att engagera mig i ditt fall och på den frågan har jag bara ett svar: jag har inget annat val. Vissa undrar varför jag försöker påverka en regering som de tror aldrig kommer att lyssna.

►LÄS MER: Krav på granskning av Isaak-fallet

Jag kämpar för att jag har ett ansvar. För att jag inte tror att det är en slump att just du fängslades och att jag växte upp i ett land där jag har möjligheten att göra någonting åt det. För mig är det anledning nog till att göra allt i min makt för att få dig fri.

Någonstans på vägen har du blivit mer av en symbol. Jag kämpar inte mindre för det, tvärtom har kampen för din frihet vidgats till att handla om hela Eritreas frihet. Men i stunder glömmer jag nästan bort att du är min egen morbror. Jag glömmer nästan bort att det inte bara är en siffra vi talar om, utan en människa. Och när det handlar om människoliv, då kan man inte chansa, då kan man inte vända bort blicken. Då måste varje möjlighet beaktas och varje löjligt försök göras. För att när det handlar om människoliv har alla vi som har den allra minsta möjlighet att påverka en skyldighet att åtminstone försöka.

Du visste att du skulle fängslas, men du tyckte att kampen för demokrati och frihet i Eritrea var större än dig själv. 

Du är en så stor del av mig. Den eritreanska regeringen misslyckades när de fängslade dig. De spärrade in dig och tog ifrån dig din frihet men de förstod inte att din kärlek, styrka och dina tankar var så starka att de än idag lever med oss och växer sig starkare för varje ny person som berörs av ditt mod och din historia. Så jag måste göra allt i min makt för att hela världen ska få höra din historia så att vi tillsammans kan enas och kräva din frihet.

►LÄS MER: Debatt: Viktigare än någonsin att vi står upp för Dawit Isaak

Men jag ska vara ärlig med dig Seyoum, det är tufft. Den eritreanska regeringen ignorerar oss och alldeles för få känner till att vårt land existerar för att bry sig om vad som händer där. Det finns fortfarande så mycket arbete kvar att göra. Men så länge det finns en chans att mitt arbete kan ha någon som helst påverkan tänker jag aldrig sluta.

Seyoum, jag vill att du ska veta att det som ger mig styrka att fortsätta kämpa är ditt mod. Du visste att du skulle fängslas, men du tyckte att kampen för demokrati och frihet i Eritrea var större än dig själv. Du gjorde något som väldigt få skulle våga. Du gav medvetet bort ditt eget liv för det du trodde på. Kampen för din frihet må vara tuff, men det är ingenting jämfört med den kamp du har bedrivit ensam i din cell i nu 15 år.

Det första jag gjorde när jag vaknade var att skriva ner min dröm. Jag vill aldrig glömma bort känslan när du klev ut genom dörren och omfamnade dina flickor. Det är den synen som är målet. Och när målet ser ut så där, när målet är så stort och så mäktigt, då har jag inget annat val än att fortsätta att ge mitt allt tills den dagen du är fri är här. Stå på dig, Seyoum. Var stark. Håll ut. Du har klarat dig så länge, nu är det inte mycket kvar.

Mycket kärlek,

Din systerdotter Vanessa Berhe, grundare av One Day Seyoum​

FAKTA: Seyoum Tsehaye
  • 1991 blev Eritrea självständighet efter att ha bekämpat ett befrielsekrig mot Etiopien i 30 år. Gerillaledaren blev då president och ett val planerades. I 2001 krävde en grupp politiker att ett val skulle hållas och ett flertal journalister uppmuntrade till en större demokratisk utveckling.  I september samma år grips dessa journalister och politiker. De har hållits fängslade utan rättegång sedan dess. Bland dessa finns fotografen och tv-journalisten Seyoum Tsehaye och poeten och journalisten Dawit Isaak. 
  • Seyoum Tsehayes fru och två döttrar bor nu Paris. Hans yngsta dotter föddes två månader efter att Seyoum fängslades och har aldrig fått träffa sin pappa.
  • Vanessa Berhe har för sitt arbete med One Day Seyoum mottagit Publicistklubbens Dawit Isaak-pris.