För sju månader sedan fick jag äntligen ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Trots att jag flyttade hemifrån redan för två år sedan, när jag endast var nitton år gammal, har dessa sju månaderna varit fyllda av smärre ekonomiska kallsupar som jag var förskonad från när jag fortfarande stod med ena foten i morsans varma farstu. Den största kallsupen av dem alla kom i dag. I dag ringde nämligen Radiotjänst.

Jag är just nu partipolitisk vilse, dock med ett hjärta klappandes åt vänster, och tycker således att det här med skatt och public service är ett fantastiskt påhitt när det fungerar som det ska. Jag bet ihop när jag tidigare i år fick betala tillbaka på skatten. Likaså valde jag att inte ljuga när tanten från Radiotjänst ringde och frågade om det fanns en tv i mitt hushåll. Jag drog en djup suck och svarade att absolut, det finns en tv och nej, jag har inte betalt min tv-avgift än. Tanten måste ha haft sitt livs bästa arbetsdag då jag direkt gav med mig och till och med tackade när hon sa att hon skulle skicka papper för hur betalningen kommer gå till redan i morgon. 

Jag gillar som sagt public service och lyssnar på fantastiska P3 nästan dygnet runt, antingen via klassisk radio eller via poddar. Men som ung med en inkomst som med nöd och näppe täcker alla utgifter är 185 kronor i månaden en saftig summa pengar. Ärligt talat, jag hade hellre druckit öl för de pengarna eller köpt några avokados. Jag läste informationen som finns på Radiotjänsts hemsida. Tyvärr finns det inga kryphål, inte ens för undertecknad låginkomsttagare utan något som helst intresse för den nuförtiden smått omoderna dumburken. Det finns inga undantag för vem som ska betala tv-licensen och det finns absolut ingen studentrabatt.  

Så hur har jag löst denna ekonomiskt kniviga situation? Dragit ner på ölen och de dyra exotiska frukterna? Självfallet, men jag har även sagt upp mitt Netflix-abonnemang (observera att det finns andra streaming-tjänster!) som låg på ungefär samma summa som tv-avgiften. Jag tänker nu, i sann 90-talsanda, börja lusläsa tablån igen och verkligen utnyttja SVT:s programutbud. Men innan det händer anser jag, som demokratisk medborgare med rent samvete och en tom plånbok tack vare denna avgift, att jag har rätt att ställa några krav på SVT.

• Banta ner Mello till endast en stor final. Jag vill inte betala för tusen olika deltävlingar där alla bara skriker och kastar glitter omkring sig.

• Gör en re-boot på Björnes magasin.

• Sparka Leif GW Persson. Ingen kan ju ändå tyda vad han säger.

• Slutligen, jag vill ha Arne Weise som julvärd igen.

Helst hade jag naturligtvis sett att jag som ung slapp betala fram tills jag fyllde, låt oss säga, 25 år, eller åtminstone fick en hygglig studentrabatt under tiden jag studerar. Men måste jag tvunget betala dyra pengar till er vill jag fan ha Björne och Arne tillbaka i tablån. Möt mig halvvägs, SVT!

Hanna Jakobsson