Stina Stefansson, 19 år gammal, student och bor i Västerås. Originaltexten har publicerats i Stinas blogg och Metro har fått ta del av en omarbetad version. 

Jag var på studentkryssning tisdag-onsdag, jag var på kryssningen där en tjej blev våldtagen och där flera killar senare greps misstänkt för brottet. Jag mår bra, alla jag kände som var där mår bra. Men den eld som brinner i mig har nu fått virke, den rasade brand som är mitt manshat kommer nog inte lugna sig på länge. 

Ni vet hur det är på dansgolv, snubbarna klänger och tafsar och tror att alla tjejer på golvet har 1. klätt upp sig endast för deras skull, 2. sminkat sig endast för deras skull, 3. dansar så som de gör endast för deras skull, 4. är där för deras skull, 5. existerar för deras skull. Jag och en kompis dansade med varandra, vi har dansat mycket ihop och gör det alltid ganska intimt och är på varandra, inte bara hoppa upp och ner med en hand i vädret som majoriteten den här natten körde. Snubbarna samlades. De kunde inte tänka att vi inte var där för dem, de kunde bara tänka med kuken som sa åt dem att vi såg bra ut och därför skulle klängas på. Jag armbågade en kille i magen tio gånger, hårt, min vän nöp honom i midjan så att han säkert fick blåmärken och jag rev upp hans händer. Fattade han vinken? Nä. Fattade han när min vän knäade honom i skrevet? Nä. 

LÄS MER: 10 budord som alla män borde läsa

Eller som när jag och en främmade snubbe stod och pratade och jag sa att nej, jag ska inte ligga med någon i natt, min sambo väntar hemma (det var såklart inte okej att bara inte vilja knulla, jag var tvungen att säga att jag är upptagen) och han genast backade av och ba "ah nej då fattar jag". Själv skulle han ligga i natt. Trots att han hade flickvän där hemma. Det spelade liksom ingen roll.

Eller när ett främmade killgäng ville att jag skulle suga alla deras kukar för att de skulle bjuda på en cigg.

Eller när en främmande snubbe i förbifarten frågade om jag var tight i fittan.

Eller när jag gick ensam genom en korridor vid 11 på förmiddagen och valde en omväg för att inte passera den öppna hyttdörren där jag bara hörde mansröster. 

Eller när en klasskompis försvann och vi nästan vände upp och ner på båten. Hon var på toa.

LÄS MER: Ska man inte kunna gå ut och dansa utan att någon tafsar på en 

Eller när en snubbe avbryter min ganska allvarliga diskussion med ett grabbgäng om vad som egentligen är okej på ett dansgolv för att fråga om han är tillräckligt snygg för att jag ska vilja ligga med honom. Jag sa att det visste jag inte. Han blev klängig och obehaglig. Jag var tvungen att säga att jag var ihop med min tjejkompis (hon från dansgolvet) och alltså lesbisk för att han skulle acceptera att jag inte tänkte ligga med honom.

Förutom detta axplock av obehagliga händelser så var hela dygnet ganska osmakligt, extremt mycket fylla och ett så heteronormativt, patriarkalt klimat att jag nog aldrig sett maken till något så äckligt. Vi hade dock ganska kul, mitt fantastiska gäng med feminister har förmågan att stänga hela omvärlden ute och bara fokusera på varandra, på dansen, på musiken.

Snälla män: ta lite ansvar. Backa. Var lite, lite mer nyktra. Skit i vad främmade tjejer gör. Fatta att vi inte är där för er skull, och att vi absolut inte har klätt upp oss för er skull. Säg inte åt oss att vi inte får gå ensamma i korridorerna, se till att skapa en miljö där ingen är rädd

Stina Stefansson