Det här är ADD

ADD står för Attention Deficit Disorder. Vanliga symptom är uppmärksamhetsproblem och impulsivitet. En skillnad från personer som har ADHD är att personer med ADD saknar överaktiviteteten. I stället kan man ha svårt att komma igång med aktiviteter och att få saker och ting gjorda. 

Ska det behöva ta 24 år innan en får rätt diagnos? Det gjorde det för mig.

Trots att jag har vetat under så otroligt många år att jag haft diagnosen ADD så har det tagit så extremt lång tid att få göra en utredning. För mig har egentligen inte diagnoser någon betydelse. För mig är det bara ytterligare ett sätt för samhället att sätta oss i olika fack. Men eftersom samhället ser ut som det gör så behöver en alltså ha en diagnos "på papper" för att få den hjälp en behöver.

Utifrån sett så är mitt liv det mest oglammiga någonsin. Folk är duktiga på att döma andra och det är ofta som jag får kommentarer som att jag är lat och så vidare. Jag är, precis som alla andra, en människa av kött och blod. Skillnaden är att jag behöver lite extra stöd i min vardag. Jag behöver tydligare strukturer, jag behöver en lugn och stressfri vardag. Men mest av allt behöver jag bli accepterad och respekterad.

LÄS MER: Till alla er som inte har ADHD

Jag gick ut grundskolan med godkänt i grundämnena. Jag fick avbryta gymnasiet, vilket jag aldrig har slutfört. Jag har aldrig haft ett jobb och jag har ingen annan utbildning. Jag är i mångas ögon en samhällsparasit som bara sitter på min stjärt och rullar tummarna samtidigt som jag ser pengarna rulla in (nåja, det var väldigt överdrivet).

Eftersom jag alltid mer eller mindre har vetat om min diagnos, ADD, så har jag alltid förstått varför jag är som jag är. Varför jag till exempel har svårt med koncentrationen. Varför jag inte klarar av att göra flera olika grejer på en och samma dag utan att bli helt utslagen dagen efter.

Min startmotor är väldigt trögstartad och den behöver allt som oftast en knuff för att komma igång. Jag har väldigt lite energi och blir både fysiskt och psykiskt trött av vad som anses vara väldigt simpla uppgifter. Ett exempel är matlagning. Inte nog med att jag har svårt att följa och läsa recept, det är otroligt svårt att ha flera saker på gång samtidigt. Det betyder att jag i dag håller mig till maträtter jag vet att jag klarar av. 

LÄS MER: Sluta svartmåla oss med ADHD – så svårt är det inte att vara lite positiv

Eftersom jag har en väldigt rostig och trög startmotor samt väldigt lite energi får jag ofta kommentarer om att jag borde "rycka upp mig". När jag dagligen kämpar för att orka, när jag gång på gång försöker mig på något jag tycker är svårt och får en kommentar som säger "du får väl bara bita ihop och göra som alla andra". Då känner jag mig så oerhört kränkt. Som en käftsmäll och att jag inte duger. Det är som att säga åt en helförlamad person att springa ett marathon.

När jag för ett par månader sen började med medicinering för min ADD var det som att en helt ny värld öppnades. Många ser väldigt negativt på ADHD-mediciner eftersom det till viss del är väldigt likt amfetamin. Dock är det fortfarande en medicin, utskrivet av läkare med specialkompetens och väl anpassat efter individen. Det är alltså ingenting en går omkring och är påtänd på.

LÄS MER: Åtta myter om ADHD 

För mig som tidigare har kunnat jämföras med en björn som gått i ide så är jag nu mera pigg på dagarna. Jag har mer ork till att ta tag i saker. Jag är mer positiv och jag kan koncentrera mig mycket, mycket mer än innan. För mig har medicin varit min räddning. Men det är så individuellt så jag brukar alltid säga att folk ska ge det en chans innan de yttrar sig.

Det jag egentligen vill säga är – alla är unika individer!

Molly Bergström