Elin Haupt, 24, Stockholm.

Driver bloggen tantomamma.se.

Kommer ursprungligen från Norrbotten.

Har en son på 10 månader.

Jag skulle vilja diskutera det här med alkohol, för jag begriper inte dess storhet. Det finns människor där ute som tänker som jag gör - som får kämpa mot grupptryck och i värsta fall acceptera utanförskap för att de vågar gå sin egen väg. Eftersom jag som nykterist är i klar minoritet här i vodkabältet så förstår jag att det uppenbarligen är någonting som jag går miste om när det kommer till alkohol. För varför fortsätter annars tonåringen att dricka ur spritflaskan varannan helg trots att han grimaserar och tycker att det smakar avskyvärt? Det måste bero på någonting. Om jag får gissa vilt skulle jag kunna tro att ungdomen vill möta den omtalade fyllan och är villig att ta de klunkar som krävs för att nå dit. Jag tror detsamma gäller för många vuxna.

► LÄS MER: "Jag dricker inte alkohol – men älskar att festa"

Det är inte mitt kall på jorden att konvertera omvärlden till nykterism - det vore ett omöjligt uppdrag. Men jag vill be er som dricker att se saken med andra ögon för en stund, för jag tror att få personer reflekterar över alkohol - de glider automatiskt in i en livsstil som är starkt präglad hos befolkningen. Denna livsstil noterar och anammar ungdomarna, med ungdomsfyllor som följd. Lösningen skulle kanske vara att ändra på hela kulturen. Men är det möjligt, och finns ens intresse för det, i ett land där det tycks vara mer normalt att dricka än att avstå? Där jag, som tackar nej till ett glas rött, förväntas ha en riktigt bra förklaring. En förklaring som sedan ska godkännas eller ratas. 

När jag gick i skolan var måndagar vigda åt att dela med sig av den gångna helgens fyllehistorier. Ju fullare eleverna hade lyckats bli desto bättre. Historierna överträffade varandra, och det lät verkligen som att en tjej hade haft roligt när hon kräktes rakt ned i sin mammas exklusiva väska från Paris. Eller den gången då en kille skjutsade sin förgiftade kompis på pakethållaren hela vägen till akuten så att han fick magpumpas. Verkligen roligt. Jag önskar att jag var där. Sedan kom fredagarna, de heliga fredagarna. Nu var det istället snack om var man skulle festa och hur många av helgens dagar som skulle gå åt till detta underbara nöje. Jag och min bästa vän fick inbjudningar till en början, men då vi alltid kom dit nyktra och gick hem i våra sinnesfulla bruk slutade invitationerna komma. Varför var vår existens som nyktra så plågsam för de övriga på festen? Vi pratade och minglade precis som dem, vi höll oss till neutrala samtalsämnen och skrattade på rätt ställen. Berodde det på de klassiska fördomarna? Att vi nykterister skulle vara kufar, komma från missbrukarfamiljer eller vara religiösa? Någonting som är säkert är att från den dagen då vi avstod alkohol fanns inte längre något intresse att umgås med oss. 

► LÄS MER: Svenskar dricker mindre alkohol

Min ambition är inte att ni läsare ska leva vita veckor. Tvärtom, njut. Men låt även vi nykterister njuta över att avstå. Och till dig starka, underbara tonåring som inte vill förgifta nervsystemet men som känner att det är det enda alternativet för att få vara med. Stå emot. Det är värt det. 

Elin Haupt