Jag blev åtalad för att barbröstad ha framfört ett budskap skrivet på min kropp under en demonstration mot Pegida i Malmö. Jag friades eftersom rätten insåg att uttrycksfriheten står över rätten att förargas, och som femen-aktivist tar jag mig rätten att använda min kropp som ett politiskt verktyg och budskap, i trots mot bedömning av kvinnokroppar som sexobjekt.

“Vi gör skillnad på kvinnor och män år 2015”, menar åklagaren. 

Detta trots att det strider mot regeringsformen där det står att alla ska vara lika inför lagen oavsett kön, etnicitet eller sexualitet. 

Det är förargande för mig att det finns en idé om att det skulle vara ok att behandla mig annorlunda på grund av min kropp och mitt kön. För mig är det lika förargelseväckande att tänka på hur icke-män exkluderas från rättigheter till frihet, som det är att tänka på hur icke-vita nekas rättigheter till frihet. Att som Rosa Parks sätta sig i bussen där endast vita fick sitta, eller att som jag vara barbröstad där enbart män får vara barbröstade, är handlingar för rätt till samma frihet oavsett kropp.

Kvinnokönet regleras inom alla patriarkala religioner och har under lång tid tillhört fadern tills flickan/kvinnan gavs bort som en ägodel vid altaret, till sin blivande make. Innan 1964 sågs till exempel inte våldtäkt inom äktenskapet som brottsligt, för kvinnan tillhörde mannen. Vi kvinnor har sedan stärkt våra positioner och i dag är vi myndiga juridiska personer som får rösta, bestämma över våra egna inkomster och har rätt till våra egna ägodelar och tankar. Men har rätten till våra kroppar glömts kvar på 1900-talet? Vad hände med inställningen till kroppen som fri och naturlig, som jag växte upp med?

Är den tidigare synen på kvinnan som mannens ägodel anledningen till att våra kroppars frihet återkommande ifrågasätts? Vi kvinnor är varken statens eller männens ägodelar. Oavsett religion. Juridiken ska spegla vårt moderna jämställda samhälle och inte cementera patriarkala värderingar i praxis. Alla bröst ska vara lika inför lagen oavsett kropp; allt annat är sexistisk trans- och könsdiskriminering. Sedlighetspoliser, nej tack. Tänket att våra kroppar ska regleras är förtryck på en skala som innefattar upprördhet över otäckt hår, våldtäktsoffers kjollängd, ammande mödrar... och åtal mot mina bara bröst.

Det handlar inte om att alla ska slänga tröjan eller slöjan. Det handlar om min rätt till hela min kropp oavsett hur du uppfattar den.

• Nej, bröst och penis är inte samma sak. Det är bröst vi diskuterar, inte könsorgan. Vi matar inte barn med snoppen och vi kissar inte ur bröstvårtan.

• Nej, kvinnors bröst är inte mer sexuellt laddade än mäns bröst. Det är en vanföreställning som män som är heterosexuella behöver vakna upp ur.

• Nej, män som blir sexuellt upphetsade av kvinnors bröst, får inte använda det som argument för att ta för sig av våra kroppar.

Friheten att kunna röra sig fritt i sin kropp utan att arresteras eller antastas, i sol, vind och vatten, är väldigt skön - eller hur män? Släpp brösten loss, det är patriarkatets höst.  

Jenny Wenhammar