Sexuella övergrepp mot barn. Fyra ord som tillsammans bildar en mening de flesta vuxna ryggar inför. Jag vet det eftersom jag får de reaktionerna varje gång jag berättar vad jag arbetar med. Problemet är bara att så länge vuxna fortsätter att vända bort ögon och öron så tillåts de som utnyttjar barn få fortsätta ostört. Jag träffar de barn som berättar. De berättar om styvpappan som våldtagit dem så länge de kan minnas. De berättar om hur de på rasterna i skolan köps av män. De berättar om hur de begått övergrepp på sig själva över nätet påhejade eller hotade av män på andra sidan webkameran. Och gemensamt för de allra flesta är att det är barn som ingen har frågat. Det är barn som vuxenvärlden svikit.

►LÄS MER: Debatt: Vi måste göra det olagligt för vuxna att ha sex med barn.

Jag läser i Metro (25/8) om hur Skolverket menar att de har regelverk för när oro ska anmälas gällande barn. Men hur ska pedagogerna få veta något de ska anmäla när de inte frågar. Hur ska de veta vad de ska leta efter när de inte har kunskap om vad sexuella övergrepp är, hur förekomsten ser ut och vem barnen berättar för? Hur ska de få vetskap när barnen själva inte litar på att vuxna kan ta emot deras berättelser?

►LÄS MER: De utsattes för övergrepp som barn: ”Det hade inte behövt vara så”

Jag läser om Riksidrottsförbundet som menar att de bidragit genom att ge möjligheten för ideella föreningar att begära ut registerutdrag. Vad hjälper det när knappt någon blir dömd för sexualbrott mot barn. Vad hjälper det om det är en möjlighet och inte en skyldighet. Förbundet menar att det är upp till varje förening att arbeta mot sexualbrott. Jag menar att det är upp till förbundet att ta barns utsatthet på allvar. Idrottsrörelsen har ansvar för en enorm andel av våra unga. En femtedel av dem kommer ha utsatts för ett sexualbrott innan de fyllt 18 år.

Vad som krävs nu är att vuxna tar av sig skygglapparna, kavlar upp ärmarna och går från ord till handling:

1. Inför en nationell utbildning på lärarutbildningen där sexuella övergrepp, könsnormer, samtycke och offerpsykologi ingår. Utöver det en ordentlig kunskapssatsning på sex och samlevnad. Pedagoger måste få tillräcklig kunskap om sex för att kunna prata om sexuella övergrepp.

2. Inför ämnesspecifik utbildning i förskola, skola och SFI kring normer, barns rättigheter och sexuella övergrepp. Självklart anpassat efter barnets mognad och ålder.

3. Inför en obligatorisk utbildning av alla ledare inom idrottsföreningarna. Ingen ska kunna leda ett lag utan kunskap om könsnormer, destruktiva maskulinitetsnormer och sexuella övergrepp. Inför regelbundna, årliga, registerkontroller av alla ledare.

4. Alla föräldrar: våga fråga! Och fråga igen. Prata om vad barnen möter på nätet. Att den en person utger sig för att vara, kan vara en helt annan. Att det finns vuxna som vill barn illa och att det ALDRIG är barnens fel. Berätta att den skam och skuld som barn kan uppleva är vuxnas att bära – inte barnens. Ducka inte för frågorna. Kan inte du svaret eller vet vad du ska göra; vänd dig till myndigheter eller organisationer som vet! Tillsammans kan vi skapa en tryggare värld där barn skyddas från sexuella övergrepp. Det börjar med dig.

Nina Rung, kriminolog och barnrättsexpert