Kristdemokraterna ​h​ar i helgen tagit ställning för en så kallad samvetsfrihetslagstiftning. Det innebär att det ska vara tillåtet för vårdpersonal att arbetsvägra genom att låta bli att utföra aborter. Vi har redan sett vad som händer när abortmotståndare tillåts göra inskränkningar i kvinnors rätt. Runtom i Europa har aborträtten beskurits, detta just på grund av att enskilda yrkesutövares personliga preferenser tillåtits gå före människors rätt till abort.

► LÄS MER: Vägrar abort – stämmer landstinget

I Italien vägrar 80 procent av gynekologerna att arbeta med abortvård. Trots att friheten till abort är en rättighet har kvinnor i Italien på grund av detta i praktiken inte tillgång till denna vård. Italiens lagstiftning har granskats av Europarådet, som konstaterar att landet inte kan garantera kvinnors rätt till abort. Ett närmare exempel är vårt grannland Norge, där vissa sjukhus kämpar med schemaläggning för att kunna erbjuda vård för dem som behöver abort. Samma reglering vill Kristdemokraterna nu alltså även se i Sverige.

Som medarbetare är du rimligtvis skyldig att utföra vissa arbetsuppgifter. Abort är inget undantag från detta. Inom vårdyrkena finns, som i de flesta yrken, arbetsuppgifter som alla kanske inte vill utföra. Hälso­- och sjukvården måste dock alltid utgå från den enskilde patienten eller individen, det är för henne vården finns till. Den som inte vill utföra sina arbetsuppgifter bör helt enkelt jobba med något annat.

Givet Kristdemokraternas argumentation blir det vidare närmast löjeväckande att förslaget inte får stöd vare sig från professionen eller från vårdens fackförbund. Då vårdvägran tidigare diskuterats har de tvärtom tydligt tagit avstånd från en sådan lagstiftning. Kvinnans rätt över den egna kroppen får inte inskränkas.

Men skulle rätten till arbetsvägran för vårdpersonal verkligen spela någon större roll i praktiken? En kan tänka sig att arbetsuppgifterna fördelas på ett sådant vis att den som inte vill utföra aborter slipper det. Då glömmer vi dock att den som söker sig till sjukvården befinner sig i en utsatt position. Ännu mer så när det rör en känslig fråga, vilket abort tyvärr fortfarande är. Att mötas, eller riskera att mötas av oförstående, förakt eller skambeläggande från vårdens sida påverkar självklart huruvida kvinnor väljer att göra abort eller inte. Den kanske yttersta extremen i denna riktning är det amerikanska förslaget att kvinnor ska tvingas lyssna på hjärtslagen från fostren innan de får genomgå en abort.

► LÄS MER: "KD hotar aborträtten i Stockholm"

Kristdemokraterna, med Ebba Busch Thor i spetsen, säger sig sätta individens val i det främsta rummet. Individens rätt att bestämma om vård av barn, skolval och utövare i äldreomsorgen. Att det inte är Stefan Löfven som ska bestämma hur föräldrar ska dela upp vårdnaden av sina barn. Men när det kommer till frågan om aborträtten tar Kristdemokraterna en annan ton. Då är det istället den anställdas rätt att vägra utföra grundläggande delar av sitt arbete som sätts i främsta rummet. Inte medborgarens rätt att bestämma vilken välfärd hen ska ta del av. Inte kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar och sin framtid. Inte alla människors rätt att ta del av vår välfärd utan risk för skam och skuldbeläggande.

Det är ingen slump att aborträtten varit och fortfarande är en av kvinnorörelsens största kamper. Att förlora makten över sin egen kropp och sin egen framtid är den största ofriheten som kan drabba en människa. Och det är en ofrihet vi aldrig kan tillåta. Kristdemokraterna vill utmana och ifrågasätta den mest fundamentala grunden för kvinnors frihet. Det gör dem till det största hotet mot Sveriges kvinnor.

Klara Lidman

Talesperson feminism, Grön ungdom

Joar Forssell

Socialpolitisk talesperson, Liberala ungdomsförbundet