Vi vet tillräckligt mycket om kräftors smärtupplevelser för att vi borde välja en vegetarisk ”kräftskiva”, menar Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens Rätt.

Det är augusti och ”kräftsäsong”, en tradition där levande kräftor stoppas ner i kokande vatten, trots att det idag finns goda belägg för att kräftor kan uppleva smärta och lidande. ”Kräftsäsongen” ger upphov till etiska frågor – bör vi äta kräftor bara för att vi kan?

Först, om smärtan. I ett experiment fångades vilda eremitkräftor in utanför Nordirlands kust. Eremitkräftor lever i snäckskal som de hittar och som de gärna byter ut allteftersom de växer eller hittar bättre skal. I detta experiment gav forskarna de infångade kräftorna skal som preparerats med en elektrod vilket gav kräftan en mild stöt. Stöten var i de flesta fall inte tillräckligt för att kräftorna skulle lämna skalen, men de valde ändå att byta till ett nytt skal så snart de hittade ett. Kräftorna undvek i fortsättningen skal av den typ som tidigare fått stötar av. 

Enligt forskarna till denna studie tyder de här reaktionerna på något annat än en reflex. Tolkningen är istället att kräftor kan uppleva och minnas smärta.

LÄS MER: Slakten av Cecil yttersta beviset på vår skamliga syn på djur

I övrigt har det inte forskats särskilt mycket om de ryggradslösa djuren – som kräftdjur, insekter, musslor, maneter och maskar – när det kommer till förmågan till, och upplevelsen av, lidande. Men, det finns goda belägg för att tiofotade kräftdjur (där kräftor ingår) kan uppleva smärta och lidande. Tillräckligt mycket för att vi ska ge dem "the benefit of the doubt" och utgå ifrån att de kan uppleva detta.

Så vi kan slå fast att kräftsäsongen – som låter som något som skulle kunna vara bra för kräftor men är helt tvärtom – inte saknar etiska frågor som vi bör ställas oss själva. Det är inte en potatis som läggs i kokande vatten.

Utöver frågan om smärta uppstår den etiska frågan: bör vi koka kräftor till döds bara för att vi kan? Vi har ett ansvar att göra vad vi kan för att undvika lidande. 

LÄS MER: Rasism och köttätande går hand i hand

En kräfta är nästan så långt från lejonet Cecil som vi kan komma när det gäller vår syn på andra djur. Det är det namngivna magnifika lejonet ställd bredvid den inte lika magnifika och mer anonyma kräftan, en i mängden bland miljoner andra kräftor. Men det är fortfarande ett djur, inte en potatis.

Det finns en historia om Leonardo da Vinci som handlar om att han ofta passerade en marknad där fåglar såldes, köpte dem av försäljarna för att släppa ut fåglarna i frihet. Inte för att göra skillnad för alla, men för någon. Det är den stora tänkarens omtanke om den lilla varelsen. Bör vi tänka likadant när det gäller kräftor? Är det hur vi behandlar den som betyder minst som trots allt betyder mest? 

Vi behöver inte äta kräftor bara för att vi kan. Är du ute efter smakerna, pillandet och sörplandet? Många som söker efter alternativ brukar gilla att koka kronärtskockor tillsammans med krondill och citron. Det blir precis lika pilligt att äta, väldigt gott och det är ett alternativ som känns bättre i hjärtat.

Camilla Björkbom, förbundsordförande Djurens Rätt