Jenny Lönnstam Peterson

29 år. Tvåbarnsmamma i Nashville, USA. Jobbar med PR för Polarn O. Pyret i  USA, bloggar på Jennybenny.se & podcastar på Benny & Bettys Podcast. 

Tänk på din värsta maträtt. 

Någonting som du får kväljningar av att tänka på. Föreställ dig sedan hur det skulle kännas om du blev tvingad att äta lite av den maten varje dag. Bara lite! Sedan får du kanske äta något du tycker om. Men ibland får du faktiskt gå hungrig, för du får skylla dig själv att du inte åt mer. 

Låter inte särksilt kul, eller hur? Tror du att du skulle börja tycka om maträtten efter x antal veckor bara för att du måste äta den varje dag? Nä. Mest troligt inte. Det är så jag tänker mig att känns för barn som inte har utvecklat smaklökarna. Barn som har svårt för lukt/konsistens/utseende på mat.

LÄS MER: Nigella: Mina barn vägrar äta min mat

Vi är riktiga "foodies" som lagar varierad, smakrik mat från grunden. Vår förstfödde har varit med runt middagsbordet sedan han kom till världen och alltid blivit erbjuden allt vi äter. Vid 11 månader ratades fortfarande nästan all mat och vi testade allt som det svors vid, försökte lyssna på goda råd som ”ge inte upp, "en dag släpper det”. Men det släppte inte. När min kropp inte orkade helamma längre, fick vi släppa på tyglarna för att vårt barn skulle vara mätt. Han fick äta det han tyckte om och var äntligen nöjd! Vi erbjöd alltid mat, men ofta fick vi fixa en macka en stund efter. Vår son har helt enkelt svårt för mat. Han kväljs när något inte känns rätt till konsistens och vi har vägrat att tvinga för att ”lära honom”. I stället bestämde vi att ”ge upp” och det var så skönt! Men trots att vi är bekväma i beslutet och trots att vår son allteftersom börjat äta mer mat, blir vi påminda om hur misslyckade vi kände oss då han var mindre. Och vi blir fortfarande ledsna när det skrivs långa krönikor om hur vi ”daltar med barn och mat”. Det är så kul om ett barn älskar mat, att testa nytt, inte är rädd att ta en tugga av något främmande eller udda konsistenser. SÅ KUL!

LÄS MER: Nej, Tierp tvingar inte skolbarn att äta ihjälplågade halal-kycklingar

Men vet ni? Jag tror inte det är förälderns förtjänst! Jag tror att man har ”tur” att ha barn som inte har svårt för mat och att vi andra som kämpar på med pasta och korv, har ”otur”. Inte tur eller otur för att barnet äter eller inte äter, de kommer lista ut allt förr eller senare och leva ett lyckligt liv ändå. Men otur för att vi blir så förbannat utsatta för andra föräldrars ”råd”, pekpinnar och synpunkter. För att vi måste läsa eller höra vad vi gjort fel för att våra barn inte vill äta en sushi till middag eller för att de ratar charkuterier.

Vi blir så kritiserade!

Det himlas med ögonen från föräldrarna med barn som gladeligen beställer in musslor och inte korv på restaurang.

Jag tror somliga barn lär sig läsa fort, andra barn är avancerade fysiskt, någon kan tidigt prata flera språk och somliga barn har lätt för att äta svår mat. Ibland kanske det finns en härlig kombo och i bland kanske ett barn har det lite svårt för alltihop. Men vi vet ju alla, med facit i handen, att det löser sig i slutändan.

LÄS MER: Välling populärt bland svenska barn

Så ni föräldrar som vill komma med ”goda råd” angående andra barns matvanor - lämna oss i fred. Låt oss erbjuda våra barn en macka om de inte vill äta middag. Och låt oss för guds skull beställa pannkakor från barnmenyn när vi äter middag ute, utan att himla med ögonen.

Bara låt oss va!

The kids will be alright.

Jenny Lönnstam Peterson