Ständigt i vår vardag drabbas vi människor av tragiska händelser av olika slag. Det kan vara en trafikolycka, en brand, en drunkningsolycka eller att någon vi håller kär inte längre orkar leva utan väljer att avsluta sitt liv.

I alla dessa olika situationer finns det en eller flera människor vars livsöde kraftigt kommer att förändras eller till och med ta slut. Men kvar finns det oftast någon närstående kvar med sin sorg.

Vid dessa tragiska tillfällen kallas ofta räddningspersonal ut för att försöka lösa eller lindra den uppkomna situationen. Det är brandmän, ambulanspersonal och poliser som kommer till platsen med ett enda syfte, att hjälpa den eller de som är drabbade av händelsen.

För att kunna utföra sitt arbete måste de naturligtvis kunna arbeta ostört och tryggt för att hjälpa dessa utsatta människor. En självklarhet för oss flesta men tyvärr inte för alla.

Jag har i mitt arbete under många år i samband med olika olyckor och tragiska händelser tyvärr allt för ofta kunnat konstatera att en del människor många gånger helt verkar sakna empati, medkänsla och förståelse för de drabbade och många gånger också nonchalerar och bryter mot uppsatta avspärrningar.

Avspärrningar som är gjorda för att skapa lugn och trygghet på olycksplatsen.

Genom sitt agerande sätter dessa människor detta ur spel. Hur lugnt och tryggt är det att få en kamera upptryckt i ansiktet, eller att få höra någon kommentera ”det där inte ser bra ut” när jag kanske kämpar för mitt liv fastklämd i en bil.

Hur tryggt är det för räddningspersonal som springer över vägen utan att se sig om i sin iver att rädda liv när risken hela tiden finns att det plötsligt kommer en bil körande genom olycksplatsen. Genom sitt agerande visar man prov på ett respektlöst och omdömeslöst beteende gentemot de drabbade och räddningspersonalen.

Varför gör man då så här undrar jag? Förstår man inte att det har hänt något när det står både brandbilar, ambulanser och polisbilar med blinkande blåljus på vägen? Jo, det förstår man säkert i grund och botten, men nyfikenheten och ivern över att få veta vad som hänt och hur det ser ut, och att fånga händelsen på kort eller film gör att omdömet blir väldigt dåligt och är som bortblåst.

►LÄS MER: Kvinnan ville ta sitt liv – ”folk ropade hoppa”

Tyvärr tror jag även media har bidragit en del till detta genom att erbjuda fina priser och pengar för bra och flashiga bilder från sådana här händelser. Men jag hoppas innerst inne att det beror på okunskap som går att rätta till genom upplysning och information av olika slag.

Kanske kan även detta inlägg få några att ändra sitt beteende. Så nästa gång du kommer till en plats där det har hänt något, stanna upp och tänk efter.

Ägna de inblandade en tanke och tänk på allt det tragiska de just genomlider. Låt de få vara i fred och slippa höra några negativa kommentarer eller få en fotoblixt i ansiktet. Tänk på den räddningspersonal som finns på platsen och låt de få arbetat ostört och tryggt, vilket är det bästa för de som drabbats av händelsen.

Tänk på att det nästa gång kan det vara du själv eller någon närstående som på något sätt är inblandad i händelsen. Hur vill du då att det ska vara på platsen?

Kenneth Emricsson,

​Enhetschef/yttre befäl

Operativa enheten Kalmar Brandkår

Här kan du se räddningstjänstens egen film om hur man ska bete sig vid olyckor och olycksplatser: