Malin Arnbom, 29, Stockholm

Studerar kommunikation på Södertörns högskola.

Står halvt för många saker men inte fullt ut för något.

Är halvvegetarian, halvfeminist och halvateist men hatar behovet av att sätta titlar på allt.

Sverige är helt fantastiskt. Vi kan välja att vara hemma med barn i 10 år om vi så vill det. Vi får vara hemma med våra barn tillsammans med vår partner. Vi är skyddade enligt lag att behålla våra jobb och vi får 80 procent av vår lön för att vara hemma med våra barn. Ändå pågår en maktkamp i våra hem. Någon måste alltid välja bort något. Eller? Enligt SCB tog kvinnorna år 1985 ut 94 procent av de gemensamma föräldrapenningsdagarna. 94 procent av mammorna det året valde bort något annat. Eller?

► LÄS MER: "Föräldrar – det är ert fel att barn beter sig som svin"

1986 föddes jag. Min mamma var hemma med mig och mina systrar i flera år. Pappa kom hem på kvällarna och var den där roliga. Han jobbade, spelade fotboll, byggde saker, träffade kompisar och startade företag. Samtidigt som mamma valde bort sömn, energi, vänner, hobbys och fritid. Och sin löneutveckling. Men jag ville bara hänga med pappa.

Jag har inte varit en bra feminist. Jag tog killarnas parti redan i lekis då jag tyckte att tjejer bara gjorde tråkiga saker. Jag ville inte. Jag ville göra roliga saker som att skrapa mina knän och spela fotboll. Vara snabbast. Vara som pappa. Jag har alltid försvarat männen och nickat instämmande när de pratat om att det inte är lika kul att titta på damsport. Jag har försvarat er män på ett sätt som bara män gör, blint och totalt lojalt. Och min enda tanke nu när jag funderar på föräldraskap är att jag inte vill bli en mamma, jag vill bli en pappa.

► LÄS MER: 10 saker förskollärare stör sig på hos föräldrar

Jag vill slippa bära ett barn, amma, bli fet, isolerad och dömd. Tappa bort min identitet, förlora arbetslivserfarenhet, alla titlar och reduceras till en mamma. Jag vill komma hem från en AW efter stimulerande samtal och pussa min man på pannan. Jag vill kunna tacka nej till den grå falukorven han har tillagat för att jag har ätit raw food. Jag vill kunna ha koll på vad som händer i omvärlden. Jag vill kunna få sova. Jag vill kunna lämna den ostädade lägenheten när min partner inte sovit och ungen skriker och bara gå. Vara fri. Vara en individ. Jag vill kunna jobba över och dra kvicka skämt på jobbet. Utvecklas. Jag vill kunna få höra hur himla duktig jag är som tar ut tre månaders föräldraledighet som jag planerat till sommaren. Jag vill kunna få dåligt samvete över att jag inte är hemma, men sen intala mig att jag försörjer familjen. Jag vill framför allt kunna vara den där roliga föräldern. Pappan.

Men det får man väl inte säga i det här jävla landet?

Malin Arnbom