Om skribenten

Maria Ramnehill, 34. Från Göteborg. Frilansande kulturjournalist med fokus på transfrågor.

DEBATT: Varje transperson som är öppen och offentlig är ett litet steg i rätt riktning. Det betyder mycket för dem som fortfarande tvekar att se att det finns ett liv efter transitionen. Men reaktionerna på Caitlyn Jenners transition visar hur långt vi har kvar till normalisering.  

Medier kallar det att ”byta kön” trots att det inte alls förklarar vad transitionen faktiskt innebär och betyder för en transperson. Formuleringen lever kvar för att man inte är intresserad av att förstå. Kvällstidningarna skriver sensationalistiskt om hur Caitlyn Jenner ”visar upp sig som kvinna för första gången”. TT, Dagens nyheter och Svenska Dagbladet använder alla hennes gamla namn. 

Vanity Fair-artikeln där hon avslöjar sitt namn vältrar sig i vilka operationer hon har gjort och felkönar henne genom halva artikeln. Omvärlden har ett ansvar att behandla transpersoner med den respekt de själva inte vågar kräva. Det innebär att inte använda hennes gamla namn, även när det är känt, att inte fråga hur ens genitalier ser ut och publicera svaret i en tidning.

Transitionen fascinerar för att det tjudrar transpersonen vid bakgrunden. Man tycker att ”egentligen heter du Johan och egentligen är du en man” – din bakgrund blir viktigare än ditt liv idag eller din framtid. Av samma anledning kallar medier Caitlyn för Bruce.

Om vi vågade släppa fascinationen för transpersoners kroppar skulle vi kunna prata om trakasserier, våld och diskriminering, om transpersoners vardag. Det tragiska är att bli bemött som en kvinna är det bästa en transkvinna kan hoppas på. För kvinnors värde mäts ju i vårt utseende och trankvinnor accepteras först om vi inte ”ser ut att vara trans”.

Jag är glad för Caitlyn Jenner och hon förtjänar allt gott, men vi ska inte överdriva vikten av att en rik känd kvinna kommer ut som trans. Hennes villkor är ljusår från de flesta transpersoners. 

►LÄS MER: Caitlyn Jenner slog president Obamas rekord på Twitter

I Sverige är utsattheten bland transpersoner stor, som Folkhälsomyndighetens nya rapport visar. Var tredje transperson har haft självmordstankar, bland unga är siffran ännu högre. Två av fem unga transpersoner har försökt ta sitt liv. Rapporten visar att diskriminering och våld är utbrett och de flesta av oss kan bara drömma om det mottagande som Caitlyn har fått.

Många, särskilt unga transpersoner, blir inte accepterade av sina familjer. De flesta har erfarenhet av trakasserier och många vågar har varit rädda att gå ut.

Samtidigt är den svenska transvården fortfarande otillgänglig och underfinansierad och man tvingas genomgå en förnedrande och onödigt lång utredningsprocess för att få tillgång till den lilla vård som erbjuds.

Många transpersoner nekas vård och för asylsökande transpersoner är det mycket svårt att få tillgång till exempelvis hormoner – oavsett om du har påbörjat behandling innan du kom till Sverige eller ej.

”Jag gör inte det här för att vara intressant, jag gör det här för att leva”, sa Caitlyn till Vanity fair. Tyvärr är det långt kvar innan alla transpersoner kommer att tillåtas göra just det: leva våra liv ifred.

Maria Ramnehill, kulturjournalist