Jag var på en fest hos en nära vän och hade låst in mig på toaletten. Hetsigt och okontrollerat scrollade jag igenom det senaste flödet på Facebook och kollade hur många ”likes” mitt senaste inlägg hade genererat. Sedan surfade jag helt ogenerat in på en profil som tillhör en klasskompis ifrån lågstadiet. Trots att jag inte hade sett henne på över tjugo år så ägnade jag ytterligare fem minuter åt att titta igenom hela hennes fotoalbum märkt ”Turkiet sommaren 2007”. Ett antal klick på Instagram, Twitter, några bloggar och reportage på Aftonbladet senare, anslöt jag mig till festen utanför. En timme senare lämnade jag åter min vän för att låsa in mig på toaletten och kolla det senaste ”flödet”.

Vi finns överallt. I kollektivtrafiken, på lekplatserna, i mataffären, på lunchrasten, på jobbet eller i hemmen. Vi tillhör alla samhällsklasser och är representerade i de flesta yrkesgrupper. Vi ser välfungerande ut. Men vi ägnar oss alla åt ett brett och socialt accepterat missbruk: mobilmissbruket.

Mobilmissbruket kan jämföras med andra missbruk. Den stora skillnaden är att du gömmer undan ditt missbruk om det är flaskan, spelet eller drogen det rör sig om, medan mobilmissbruket är socialt accepterat och hyllas i våra medier. För att förstå samhällets acceptans av fenomenet så kan du åka till den kinesiska staden Chongqing, där man till och med har anpassat stadsplaneringen efter missbrukarna. I staden hittar du nämligen specialanpassade gångvägar för de som vill surfa samtidigt som de promenerar – allt för att människorna inte skall krocka med varandra.

En mobilmissbrukare kan inte plötsligt upphöra med sitt beroende. Jag pratar med en anställd på ett behandlingshem för missbrukare. Han berättar att många försökt begränsa sitt surfande, men misslyckats gång efter annan. Det är som en alkoholist som ständigt tar nya glas eller spelmissbrukaren som ”bara skall spela en omgång poker till”. En mobilmissbrukare får riktig ångest och känner tvångstankar när denne inte får kolla sin mobil.

Att vara nära anhörig till en mobilmissbrukare kan vara påfrestande. Det finns något gränslöst i att den lilla smarta telefonen plötsligt ställs mot gemenskap med våra nära och kära. I Stockholm visar en undersökning som SvD har gjort att förskolelärarna står handfallna. Föräldrarnas mobilanvändning går ut över deras relation till sina barn. Lärarnas initiativ till mobilförbud respekteras inte av föräldrarna. Barnen får förgäves stå och rycka i den vuxnes rockärm och försöka pocka på uppmärksamhet. Och tror du att du är viktigast för din partner? Glöm det! Enligt en undersökning som Expressen gjort skulle 62 procent av de svarande hellre vara utan sin partner, än sin mobil, under en hel veckas tid. Den smarta telefonen är med oss på våra familjesammankomster, vid läggdags, strax efter att vi vaknat, i bilen och på toaletten.

När jag satt på spårvagnen hem ifrån min vän den kvällen så skämdes jag. Skämdes över mitt beroende och över min dåliga impulskontroll. ”Jag borde plocka bort alla appar och bara… vara i nuet. Lära mig mindfulness, eller något”, tänkte jag.

Tillfredsställd över mitt senaste beslut satte jag in pluggarna i öronen för att lyssna på ytterligare en podcast medan jag skickade iväg några likes på Instagram. Förändring tar tid. Rom byggdes nog egentligen inte heller över en natt.

Clara Vennman