Jag tror ingen av oss kände till Pulse tidigare. Knappt någon jag känner har varit i Orlando. Och nu vet alla vad det är.

Så många talar och så många ord som går runt: hat, sorg, teorier som publiceras som fakta. Det finns missnöje med att världen hanterar denna tragedi annorlunda; efter skjutningen mot Charlie Hebdo var alla ”Charlie”, efter Boston hade alla ändrat sin profilbild, efter Paris var det militär på gatorna. 

Men nu?

Mindre. Väldigt blandat, många reaktioner, men också mycket hat gentemot de som dog. Mot de som är drabbade. Mot de som ”vågar” existera.

►LÄS MER: Så utnyttjar Trump det blodiga dådet i Orlando

Vi trodde att efter Stonewall, att efter legalisering av äktenskap, efter att tvångssteriliseringarna av transpersoner avskaffades, att kriget var över. Att vi skulle kunna kämpa utan att dö, att vi skulle kunna debattera oss fram till bättre villkor, prata i sansade debatter om att få människor och samhället att acceptera oss alla som de individer vi är. 

Tydligen hade vi fel.

Vi trodde vi kunde få demonstrera utan att dödas på vissa platser i världen, att vi kunde få tala och klä oss fritt, att vi kunde få våra pronomen och stilar accepterade, om än inte uppmuntrade, att det värsta vi kunde få stå ut med är att bli nedslagna, mordhotade, spottade på. 

Att vi ”bara” skulle bli misshandlade, osynliggjorda. Inte dödade. 

Tydligen hade vi fel. 

Det var inte bara ”homosexuella” som dog på Pulse, Orlando. Det var gay, lesbiska, trans, ickebinära, latinx, äldre, poly-personer, yngre, öppna, ickebinära, utforskande, osäkra, asexuella, ALLA. 

Och världen verkar aktivt glömma bort detta. Att vi finns. Att HBTQIA+ är människor i skägg och rosa läppstift, människor som tvingas definiera sig som man/kvinna, intersex som könsstympas för att deras genitalier inte ”passar", att ha sex utan att känna lust, individer som tvingas in i binära grupperingar och inte orkar längre.

Det är barn som tar livet av sig för att deras föräldrar vägrar låta dem klä sig själva. Det är doktorer som skrattar när patienter frågar om de är HBTQIA+-certifierade. Det är lagar som hellre ser människor som psykiskt sjuka, än erkänner deras identitet.

Vill du veta vad det är att vara trans? Försök se dig själv som den person du är nu, fast om du berättar detta för någon så finns risken att de dödar dig. Trans är inte X som vill vara Y, det är inte en person med en genetisk defekt – de är individer, människor, som vill leva så som vi är och ser oss själva. Och för det blir vi dödade.

Vi är arga. Vi är rädda, vi är ledsna, vi är förtvivlade. Vi orkar inte lyssna på personer som felkönar oss för att de är oinformerade, som inte ”håller med” när vi visar dem forskning och fakta, som tycker det är så svårt att ”minnas rätt pronomen”.

►LÄS MER: Mer än en masskjutning per dag i USA

Om du anser att kön inte är mer än man/kvinna - då är det du som är problemet. Det är du som bidrar till detta. Det är du som stod bakom dem som sköt, de som skjuter, hotar, dödar, slår oss, för att du väljer att inte utbilda dig. Att inte lyssna på oss.

Du förstår inte varför vi är så arga? Detta är varför. Vi finns. Vi trodde kriget var över. Vi hade fel. 

Frågan är om du tänker stå tyst bredvid och låta dem slå ner oss, eller om du kommer ta hand om dem som blir skadade. För ärligt talat, vi vill inte ha din hjälp – vi vill bara att du ställer dig åt sidan och håller oss om ryggen när det blir läskigt.

Kan vi räkna med dig? Eller kommer du lägga upp en sorgsen status på Facebook och vara tyst till nästa gång det sker?

Sín Wellroth Lång

Gräsrotsaktivist och transperson, 26 år