Nyligen blev kollegor jag jobbade med utsatta för stenkastning. De hade stått i Rinkeby centrum och pratat med ungdomar. Kort därefter haglade stenarna över patrullen. Lyckligtvis träffades ingen. För oss som arbetar i Järva lokalpolisområde har stenkastning blivit en del av vardagen, men att en så omfattande attack sker helt oprovocerat är ändå chockerande.

Järvaområdet ligger högt när det gäller attacker mot polis i Sverige, men vi är långt ifrån ensamma. I tisdags attackerades två kollegor i Hässleholmen i Borås där ett ungdomsgäng ska ha skjutit fyrverkerier på platsen. De ska ha blivit sparkade, och en av dem blev knivskuren i sidan. Det rör sig alltså om ett direkt mordförsök på en kollega, enbart på grund av att hon försökte göra sitt jobb. Även denna gång hade vi tur, och kollegan verkar ha klarat sig utan allvarliga skador. Det är inte bara polisen som attackeras. I måndags kastades det exempelvis sten på räddningstjänsten i Hageby i Östergötland.

LÄS MER: Polis: Dan Eliasson är det största hotet mot säkerheten i Sverige

Att detta är ett extremt allvarligt samhällsproblem torde nu vara uppenbart för i princip alla, så låt oss fokusera på vad vi kan göra åt det:

För det första behöver de poliser som arbetar i de här områdena ha en dräglig arbetsmiljö. Det handlar främst om bättre bemanning på fältet, men även till viss del om utrustning, exempelvis säkra fordon, och om personalens arbetsvillkor.

Rättssystemet behöver få till effektivare lagföring av de kriminella ledargestalter som drar in ungdomar i brottslighet. Det är inte bara en resursfråga, utan kan även kräva lagstiftningsändringar. Exempelvis bör möjligheten till skyddade vittnesmål ses över.

Polisen behöver finnas på plats och arbeta trygghets- och förtroendeskapande så mycket som möjligt i utanförskapsområdena. Vi behöver med närvaro, arbetssätt och bemötande visa att vi är allas polis och att vi arbetar för de boende.

Kommunerna behöver satsa offensivt på sociala insatsgrupper, gärna i kombination med stöd in i jobb eller utbildning för den grupp unga som saknar sysselsättning. Socialtjänsterna behöver även resursstärkas rent generellt.

LÄS MER: Massi Fritz: Polisen i Östersund borde be männen stanna hemma – inte kvinnorna 

Alla samhällsinstitutioner som arbetar med barn och unga i utanförskapsområden behöver extra stöd och speciellt kvalificerad personal. 

Civilsamhället behöver stärkas och få mer stöd i sitt arbete med barn och ungdomar. Det lokala föreningslivet kan göra underverk för att nå fram till unga och få dem på rätt spår. Goda exempel bör spridas.

Det krävs ett medvetet arbete för att bryta negativa subkulturer där ungdomar i utanförskap skapar sin identitet baserat på starka machoideal, våldsromantik och polarisering mot samhället. Det innebär även att satsa mer på att lyfta fram alla starka positiva förebilder ifrån de här områdena.

På längre sikt måste segregationen minska och det koncentrerade sociala utanförskap som skapar grogrund för de här problemen åtgärdas. 

För Stockholmspolisens del sker det nu en mycket välkommen satsning, "initiativ Mareld", som innebär att de mest utsatta utanförskapsområdena resursförstärks. Satsningen försvåras visserligen av att polisen i allmänhet lider av resurs- och personalbrist, men är ett viktigt steg i rätt riktning. Detta behöver dock inte bara ske i Stockholm, utan i hela landet. Och inte bara genom att polisen satsar, utan genom att hela samhället sluter upp i satsningen.

Det behövs ett "initiativ Mareld" för hela Sverige. Och ju förr desto bättre. Det må bli väldigt dyrt, men kostnaderna av att låta utvecklingen fortsätta i den riktning den går i nu kommer garanterat bli mycket dyrare på sikt. Och det priset betalas inte bara i pengar, utan även i liv.

Martin Marmgren

Polis och miljöpartist