Sommaren 2015 startade tragiskt. På en enda dag skedde flera dödliga attacker. En man blev halshuggen på en fabrik i Frankrike, ett grymt terrordåd mot en moské i Kuwait, och allra mest uppmärksammad blev terroristattacken i det tunisiska semesterparadiset Sousse, där turister slaktades på stranden av en ung man med kalasjnikov. Gemensamt för samtliga terroristdåd är att mördarna var våldsbejakande islamister. De våldsbejakande islamisterna vill skrämma oss till tystnad och stoppa de krafter i regionen som vill arbeta för frihet och öppenhet. Vi vet att 300 personer från Sverige anslutit sig till IS/Daesh. Detta gör Sverige till ett av de länder i Europa med flest islamistiska terrorister per invånare och passerar antalet svenska nazister som anslöt sig till Waffen-SS under andra världskriget.

2011 presenterade alliansregeringen under Folkpartiets ledning Sveriges första nationella handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Den måste fördjupas. Många svenska kommuner står handfallna, det saknas avhopparverksamhet för våldsbejakande islamister och terrorlagstiftningen är svag. Vi måste från samhället bli bättre på att i tid identifiera individer i riskzonen, känna igen radikaliseringsmönster och stödja dem som vill lämna våldsbejakande rörelser. Det behövs både brottsbekämpande och demokratistärkande åtgärder samtidigt.

En nyckel är att stärka civilsamhället och framförallt göra familjer i riskzonen motståndskraftiga nog att med hjälp kunna förhindra att en älskad son eller dotter rekryteras till mördarsekter som IS.

Politiken ska bidra positivt till att civilsamhället ges goda förutsättningar. Det ska vara enkelt att engagera sig i en idrottsklubb, folkbildning eller intresseorganisation. Men samtidigt måste vi vara glasklara. Inga skattemedel - på nationell eller lokal nivå – ska någonsin gå till föreningar som uppmuntrar till våldsbejakande extremism, kvinnohat eller vill förändra samhället med odemokratiska medel. Förebyggande kommunalt arbete står heller inte i motsats till brottsbekämpning. Bägge behövs om vi vill nå resultat tidigt och inte bara ägna oss åt brandkårsutryckningar när det brinner.

En mamma eller pappa som är djupt orolig över att sin son eller dotter ska ansluta sig till IS ska förvänta sig att samhället genom skola, socialtjänst, polis och civilsamhälle gör allt i sin makt för att stoppa detta. Men då måste samhället i sin tur kunna förvänta sig att samma föräldrar gör detsamma och inte aktivt eller passivt uppmuntrar barnen att ansluta sig till extremister.

Att bekämpa extremism är ett globalt ansvar, men kampen måste också föras lokalt. Där har trygga och medvetna familjer en viktig roll att spela i omsorg om sina barn, som försvar av demokratin som bygger vårt land och som värnande av värderingarna som håller oss samman. Starka familjer som har höga förväntningar på sig själva och på samhället är ett av de mest effektiva vapnen mot IS-rekrytering.

Birgitta Ohlsson

Riksdagsledamot (FP)