Jag råkade se den här lite ”tokroliga” länken på uppskattat.se:

”15 anledningar till att barn inte kan lämnas ensamma med sina pappor”. 

Jag tänkte inte fördjupa mig i varför folk tycker det är roligt med bebisar som förnedras och sedan fotas och läggs ut på sociala medier. Jag tänkte inte fördjupa mig i varför folk tycker det är roligt med män i rollen som mindre vetande eller som någon slags empatilösa monster. Jag tänkte inte alls fördjupa mig i folks sinne för humor. Smaken är som baken – delad höhö.

LÄS MER: Nej, vi kommer inte dela lika på föräldraledigheten nu heller 

​Nej jag är faktiskt mest intresserad av rubriken. Den säger så mycket om synen på föräldraskap. Den säger allt om mammor som den primära föräldern och pappor som någon som hjälper till.

Jag försöker föreställa mig exakt samma ”tokroliga” foton med rubriken:

”15 anledningar till att barn inte kan lämnas ensamma med sina mammor”.

Jag försöker föreställa mig ett samhälle där män tar hand om sina barn dag som natt. Som bär, tröstar, matar i en flera år lång evighetsspiral. Som oroar sig för om de ska våga lämna över det mest värdefulla och älskade till en annan människa – mamman. Hon som bara tar över ibland. När han behöver en liten stunds vila.

Så är det ju liksom inte. Föräldraskap är så sjukt ojämställt.

LÄS MER: Alla kloka människor är feminister 

Vi var och badade. Bredvid oss satt några familjer. Flera vuxna och några riktigt små barn. Ett barn i ett-årsåldern i den ena familjen var så gullig som bara de kan vara och drogs hela tiden ner mot vattnet. Föräldrarna hade koll och ropade, men naturligtvis bryr sig inte en ettåring om det. Vill ni veta vem i familjen som gång, på gång, på gång, på gång till slut var den som fick stiga upp från filten och stoppa ettåringen från att hinna fram till vattnet? (Hundratusenkronorsfrågan!!)

Mamman i familjen. Såklart.

Den här lilla detaljen mäts inte i någon statistik. Den här lilla detaljen kanske kan tyckas obetydlig. Men det är fan droppen som urholkar stenen.

Att ALLTID vara den som stiger upp från filten.

LÄS MER: Kissie: Mina bröst gör att jag är portad från den feministiska klubben 

Jag skrev ett arbete om pappor i min examensuppsats på psykologprogrammet, i sammanfattningen står det såhär:

”Resultatet visar att pappornas föräldraskap, präglas av stort handlingsutrymme, flexibilitet och möjligheter att själva välja grad av delaktighet. Detta står i kontrast och relation till antaganden om moderskapets villkorslösa, ständigt närvarande föräldraskap.”

Se er omkring. Titta på familjer med små barn. De där små som måste vaktas hela tiden. Jag lovar att ni kommer att se den lite akademiska torra texten ovan, levas och göras i praktiken. Gång på gång.

Att ALLTID vara den som stiger upp från filten. Det är höjden av ojämställt föräldraskap.

LÄS MER: Tack Sverige, ni gjorde mig till feminist 

Sandra Lindström
leg. psykolog och  grundare av sidan Jämställd vardag