Bloggar

Ulrika Åkesson är lärare i Höllviken och har jobbat som lärare sedan 1996. Bloggen Särskilt begåvade barn startades för att från olika perspektiv belysa hur skolan kan verka för särskilt begåvade elever.

Ulrika Åkesson, lärare.

Ulrika Åkesson, lärare.

Privat

Foto:

Pojken i trean är av allt att döma klassens största problem. Han avbryter sina klasskamrater och blir för entusiastisk i diskussioner. Han vill inte vara med i lekar som ska träna social förmåga, för han tycker att det känns konstruerat och han har ett starkt behov att känna sig förstådd. I skolan säger att han ”fastnar” och det blir en ond cirkel. 

Hemma räknar pojken i sexans mattebok fast han bara går i trean. Hemma diskuterar han Tranströmers dikter tillsammans med sina föräldrar och hemma diskuteras det med nyfikenhet och samtalsämnena tar aldrig slut. Hans föräldrar har tagit skolans oro på största allvar men till slut börjar de förstå. Deras pojke är särskilt begåvad. 

Debatten kring särbegåvade barn har börjat ta fart. Denna grupp elever har det många gånger tufft i skolan och bär ofta med sig en känsla av att inte passa in. Att vara särskilt begåvad innebär att eleven har en högre inläringskapacitet än sina jämnåriga kompisar.

►KOLUMN: Få vantrivs så mycket i den svenska skolan som begåvade barn

I skolan känner man generellt inte till vilken problematik som kan uppstå när en sådan elev inte uppmärksammas och får de utmaningar som behövs. Det ligger också nära tillhands att vi börjar prata diagnoser i stället för att möta eleven där den befinner sig. 

I svensk skola är vi väldigt bra på att bedöma prestationer. Vi är tränade i att tolka matriser.

Det jag anser saknas är ytterligare ett perspektiv, nämligen diskussionen kring förmågan som ligger bakom prestationen. Vi ska arbeta för att varje elev stimuleras och utvecklar hela sin förmåga, men fortfarande är det väldigt lätt att klassens genomsnitt blir en norm man jobbar efter och det är svårt att anpassa undervisningen efter den enskilda eleven.

”Att gå i skolan är ungefär som att sitta vid en busshållplats och vänta på en buss som aldrig kommer”, sa en särskilt begåvad elev och det är tyvärr så många av dessa barn upplever det.

Repetition behövs inte i samma utsträckning som för andra elever och när uppgifterna blir för enkla tappas intresset väldigt lätt. Många elever ger upp och kan börja ägna sig åt annat, till exempel att störa i klassrummet eller försvinna in i sin egen värld och tänka på annat.

Det finns de som går ut skolan med toppbetyg men nästan utan ansträngning. men när de så småningom stöter på motstånd, blir det ofta väldigt tufft för att de aldrig har behövt någon studieteknik.

I första hand behöver vi identifiera vilka dessa elever är. Vi kan inte titta på vem som har högst resultat eller vem som är fortast klar, utan leta efter andra signaler – elever som kan resonera på ett helt annat plan än sina jämnåriga eller elever som kanske har svårt att arbeta i grupp och blir upprörda när allt inte går ”rätt till”. 

►Debatt om skolan: Läraren som fått nog

Att ha en särskilt begåvad elev i klassrummet kan vara en utmaning för läraren. Men om ingången är respekt, prestigelöshet och humor, kan eleven bli en väldig tillgång i klassen och inte ett hot mot mig som lärare. Jag behöver faktiskt inte kunna allt och om eleven känner sig förstådd kommer troligtvis frustrationen att minska.

Ulrika Åkesson, lärare