Jenny Lönnstam Petersson

29 år. Tvåbarnsmamma i Nashville, USA. 

Så du är bara mamma eller? frågar en bekant i all välmening.

Men jag kan inte för mitt liv ta frågan med en klackspark.

BARA Mamma!? BARA!? 

Att vara hemmaförälder på heltid förväxlas väldigt ofta med att vara lat, glida på ett bananskal, inte lyfta ett finger, slippa arbetstider, dricka latte hela dagarna och leva på någon annans inkomst.

Men det är så långt bort från sanningen man kan komma. Inte biten om pengarna, men det kommer jag till lite senare.

Att vara hemmaförälder är ett extremt stort jobb och det innebär mycket slit och många uppoffringar.

LÄS MER: Hemmafru minskar inte familjestressen

I somliga familjer där ena parten jobbar extrema tider och ofta reser, kanske inte ett “vanligt” jobb funkar för den andra parten. I stället kanske hen väljer att prioritera barn, hus, hem och allt som kommer med i paketet, för att ha en fungerande vardag.

Som hemma-förälder blir du familjens projektledare på 120 procent och det ska springas ärenden som normalt kan avverkas under lunchen, med ett släptåg av små mini me’s som blir kissnödiga, som tröttar, som måste bytas bajsblöja på, som blir gnälliga...

Vi är städerskor, kockar, livvakter, eventplanerare, chaufförer, vaktmästare, psykologer, pottränare, blöjbytare, ärendespringare, busmästare, pysselproffs, lärare och en miljard andra yrken samtidigt.

Och vi får som grädden på moset dåligt samvete över att leva på en annan persons inkomst och att inte kunna bidra med något större strå till mynt-stacken. Faktumet att vi faktiskt drar hela lasset där hemma, borstas lätt bort och i stället får dåligt samvete över "onödigt" spenderade kronor ta över.

Och vi blir aldrig tackade för allt slit. Att vara hemmaförälder ses som en självvald position. 

"Du valde att skaffa barn och du valde att stanna hemma - suck it up and move on."

LÄS MER: Enkla knepen som hjälper dig bryta din stress

Ofta är det självvalt och det är ett fantastiskt jobb, men faktumet att vi sliter och kämpar för att få hushållet att gå runt på egen hand kvarstår. 

Det finns något tungt och missunnsamt kring att vara hemmaförälder som jag inte förstår mig på. Vi är klassade som lata människor utan ambitioner.

Det är lätt att fastna i en deppig spiral när samhällets åsikter haglar på fönsterrutan då man betalar ett par räkningar samtidigt som middagen puttrar på spisen och barnen pärlar pärlplattor.

Det ska kämpas på med hemlagad mat varje dag, för det finns tid. Det ska planeras play dates som är givande för barnen, det ska städas, plockas, lekas, fixas, pysslas och springas ärenden.

Nya vänner måste hittas då de andra kanske går tillbaka till sitt jobb, det ska hängas på öppna förskolor och musikklasser så barnen får stimulans. Att hemmalivet är en plättlätt match, är långt från sanningen.

Dåligt samvete, stress, oro och bristen på egentid och kompishäng är ett faktum.

Jag säger inte att det är synd om oss och är väl medveten om att vi valt positionen själva. Men jag kräver faktiskt mer respekt för mitt yrke.

Jenny Lönnstam Petersson