Slutreplik i debatten som började med artikeln "Extremfeministerna måste sluta hälla bensin på patriarkatets brasa" (18/3).

Låt mig få understryka: jag har aldrig haft för avsikt att hugga en medsyster eller bror i ryggen. Inte heller förminska vår problematik, den vi kämpar för varje dag för att aldrig exkludera, aldrig godta diskriminering. Jag kommer alltid stå med rak rygg, breda stadiga ben rakt ner i marken och en näve i luften för feminismen.

LÄS MER: Replik: "Jag vill kunna gå på fest utan att behöva förklara feminism för folk"

Det jag har kritiserat, har varit de hat som jag upplever att feminismen idag förespråkar och sprider. Jag tycker att det är nyttigt och klokt att kunna erkänna sina fel och att våga ifrågasätta sin egen ideologi. Vi lever inte i ett jämställt samhälle, feminismen har alltså omöjligt gått för långt. Men sprids det idag ett hat i feminismens namn som skapar problematik? Om det finns människor som ser feminismen som hatisk, tycker jag att ämnet förtjänar att lyftas upp till ytan. I en ideologi som ingen i praktiken förlorar på, får det inte finnas hat.

Hat är aldrig okej, oavsett om du anser att det riktas åt rätt håll. Med hat når vi aldrig mål. Med hat föds aldrig ett jämställt samhälle, fritt från diskriminering. Det skapar inte heller ett inkluderande klimat, det vi kämpar för att uppnå. Tack för att ni har läst, bidragit och tagit del av den här viktiga frågan. 

Madeleine Schantz