Om skribenten

Jonna Jinton, 25, är uppväxt i Göteborg men flyttade vid 21 års ålder till Grundtjärn  som ligger i  Västernorrlands inland. Bor med en hund och en katt. Driver eget företag, jobbar som smyckesdesigner, fotograf, konstnär och driver bloggen Jonnajinton.se.

När jag som 21-åring valde att lämna lägenheten och storstadslivet i Göteborg för att bosätta mig 100 mil norrut i en vedeldad stuga i en by med tio invånare, så var mitt val helt oförståeligt för många andra.

Men för mig var det alldeles självklart. Varför skulle jag frivilligt stanna kvar i ett liv i staden om möjligheten att bo ute på landsbygden fanns? 

Staden höll på att kväva mig. Trafiken, köerna, folkmassorna, stressen. Jag längtade bort, till något helt annat.

Jag upplevde en känsla av att inte ha någonstans att gå. På de få grönområden som fanns tillgängliga trängdes alla andra människor som precis som jag ville få en dos av naturen. Som en lekpark för barn, med tydliga gränser, färdiga stigar, rastplatser med bänkar. Det gav mig ingenting. Tvärtom så triggade det min längtan efter riktig skog och natur.

Efter en fyra veckors lång sommarsemester 2010 uppe i sommarstugan i Västernorrland kände jag konstrasten mellan stad och landsbygd extra starkt, och det var då jag på riktigt visste vad jag längtat efter. Det var då jag bestämde mig. Jag lämnade staden för ett nytt liv nära naturen.

Mitt beslut chockade många. Normen i dag är att man som ung borde vilja leva i staden och utnyttja alla dess fördelar. Närheten till affärer, nöjen, människor, aktiviteter. Det är i staden man gör karriär och det är där allt händer och det är där vi tror att allt finns. 

Men i en liten by i skogen, där hittade jag det som ingen stad i hela världen kan erbjuda.

Vad är det då som finns här ute på landsbygden, som fått mig att ta det här steget att välja ett liv här istället för ett liv i staden?

Det finns så mycket jag vill säga, men jag skulle vilja klumpa ihop allt till ett enda ord. Livskvalitet.

Något jag är övertygad om att många saknar idag. Och kanske är det först när man får uppleva det som man inser att man behöver det. Så var det för mig.

Friheten och lugnet jag känner här är något jag aldrig ens varit i närheten av i stan. Det handlar om känslor för mig. Känslan att öppna dörren en vårmorgon och stiga ut i morgonrock bara till ljudet av fågelkvitter. Att få andas ren luft, uppleva årstidernas skiftningar, plocka bär i skogen intill och äta till gröten samma morgon.

Att få odla i mitt trädgårdsland och värma upp huset med veden jag huggit själv. Att se dimmorna dansa över tjärnen en ljus juninatt och norrskenet lysa upp i decembermörkret. Alla små ögonblick som betyder allt. Som förgyller min vardag och som ger kvalitet till mitt liv.  

Trots att jag bor långt ifrån allt så upplever jag ofta att jag bor mitt i centrum. Jag behöver aldrig sitta fast i köer. Jag är kung över grusvägarna och de tre milen till affären går fortare att köra än vad det tog för mig att åka och handla när jag bodde mitt i city. 

Jag har 1,5 timme till flygplatsen och därifrån en dörr till resten av världen. Att bo på landsbygden i dag behöver inte betyda att man måste prioritera bort allt det som staden har. Tvärtom. Man får det bästa av två världar. 

Det är därför jag valt ett liv på landsbygden.

Jonna Jinton, bloggare