Kraven på kvinnor är många. Du ska vara vacker, men naturlig. Raka dig och sminka dig, men inget spackel. Nu senast gäller frågan amning - amma, men inte för länge och inte så att det syns. Mer skuld och skam är det sista vi behöver, skriver Susannah Sjöberg.

För tolv veckor sedan blev jag mamma. Som kvinna ska jag vara vacker, leende, skön och viktigast av allt: naturlig. Aldrig har detta varit mer tydligt för mig än sedan jag blev mamma och började fundera på amningens vara eller icke vara.

Jag har valt att amma vår son. Jag skulle inte påstå att detta har frälst eller förändrat mig på något sätt. Däremot är det ganska praktiskt och jag gillar när saker är praktiska. Maten finns tillgänglig oavsett tid och plats, perfekt uppvärmd och mixad. Milkshake with a twist.

Samtidigt ser jag till viss del lite fram emot den dag då han äter riktig mat så att inte allt kring matningen hänger på mig. Det finns fördelar och nackdelar, precis som med det mesta. Jag tycker helt enkelt att frågan är rätt ointressant.

Men jag har märkt att den inte är det för alla. Det är tvärtom väldigt provocerande för många hur en kvinna väljer att mata sitt barn, och oavsett om du väljer att amma eller inte så kommer du att ställas till svars inför samhället. Jag läste Cissi Wallins kolumn i Metro (17/3) om de så kallade amningshetsarna. Krönikan samt kommentarerna under den fick mig att börja fundera på hur de val vi kvinnor gör ständigt ifrågasätts.

Frågan är het på sociala medier och jag läser matningshistorier. Kvinnor som inte kan eller vill amma berättar om hur främlingar kommer fram till dem när de sitter och flaskmatar sitt barn och ifrågasätter deras mödraskap – hur KAN de välja att ge barnet flaska? Kvinnor som satt sig på kaféet på Ica efter storhandlingen för att amma får höra kommentarer bakom ryggen om hur ”äckligt det är att tvingas se på det där”. Jag läser om kvinnor som blivit utslängda från restauranger då de behövt mata sitt akut hungriga barn som vägrar flaska och endast vill ha bröst. Och under artiklarna ständigt dessa kommentarer. Kommentarer om hur onaturliga de som flaskmatar är. Kommenterar om hur äckliga och perversa kvinnor är som ammar offentligt.

Som kvinna kommer du att mötas av människor som vill skambelägga dig för dina val, vilka de än är. Du ska vara vacker, men naturligt vacker. Raka dig under armarna och sminka dig, men för guds skull, inget spackel! Du ska amma ditt barn, men inte för länge och inte så att det syns! Du ska amma diskret, helst under en stor sjal så att inte något av bröstvårtan synas. Du ska dock helst säkerställa att ditt barn tar flaska så att du kan dela på matningen med din partner, för annars finns det enligt vissa en risk att barnet inte får lika bra anknytning med den andra föräldern. Du ska ägna all tid åt ditt barn men ändå inte gå upp i föräldraskapet för mycket – du måste förbli en egen individ.

You’re damned if you do and damned if you don’t. Jag föreslår att vi kvinnor i stället för att ytterligare skuldbelägga varandra ställer oss upp, tar varandra i händerna och gemensamt sjunger We shall overcome. För mer skuld och skam är verkligen det sista vi behöver.

Susannah Sjöberg

Statsvetare, just nu föräldraledig med sonen Ellis, tre månader