”I praktiken blir mediernas bilder av verkligheten ofta verkligare än verkligheten, eftersom det är mediernas bilder av verkligheten som människor har tillgång till.” – Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation.

Hösten 2015, exakt ett år sedan, så mottog varuhuset Åhléns en debattstorm för valet att ha en slöjbärande kvinna i kampanjen Nordiska toner. ”Det här var en klädkollektion inspirerad av nordisk natur, så varför inte visa den på kvinnor som lever i Sverige i dag? Det är inte bara historiskt sett blonda kvinnor, i dag är Sverige ett mångkulturellt samhälle”, kommenterade Åhléns marknadschef Lina Söderqvist. 

►LÄS MER: Debatt: SVT, ni är historielösa och cyniska

Att som svensk medborgare älska sin spegelbild, med allt vad det innebär, påverkas givetvis mycket av vilka publika bilder som tillägnas plats. Positiv identifikation hänger samman med unga kvinnors välmående. Därav är opolitiskt utrymme för muslimska kvinnor i Sverige en utveckling i rätt riktning, och egentligen någonting väldigt självklart. Nöjda och uppmuntrade medborgare, blir en positiv dominoeffekt för samhället i stort, vilket i sin tur gynnar oss alla.

Nyligen uppdagades det att den amerikanska tidningen Women's Running inför sitt oktobernummer har den slöjbärande löparen Rahaf Khatib på omslaget: “Vi fullkomligt älskar allt hon står för: driv, utmaning av stereotyper, och att hon motiverar andra kvinnor,” kommenterade den amerikanska chefredaktören Jessie Sebor. Det får mig oundvikligen att tänka på debattstormen kring Åhléns förra hösten.

”Ska kvinnor i Sverige som bär slöja aldrig någonsin synas bara för att det för vissa kan vara ett tvång? Vi kände att så här kan det ju inte vara, det här är ju inte en grupp som ska osynliggöras. Våra kunder ska kunna känna igen sig i vår kommunikation”, fortsatte Åhléns marknadschef, och satte ljus på någonting kärnfullt. Nämligen det betydelsefulla i att synliggöra, samt det mycket grundläggande i att kunna hålla två tankar i huvudet. 

Varför ska en stor grupp kvinnor i Sverige skuldbeläggas, göras åtskillnad på och undanskuffas det mediala utrymmet (och därmed den positiva identifikationen) på grund av att det för en del eventuellt skulle kunna vara ett tvång? Detta är också någonstans en tyst antydan på att ett yttre attribut som en slöja inte är förenligt med självständighet – verkligheten är ju givetvis mer komplex än så, kvinnlig frigörelse ser självklart ut på många olika sätt. 

►LÄS MER: Debatt: Genom att förminska oss slipper ni diskutera strukturella problem

Spola fram till nu, exakt ett år senare och höst 2016. Åhléns magasin väljer att ha Suad Ali, expert på Migrationsverket och en slöjbärande kvinna, på sitt omslag. Om det tidsmässigt är en ren och skär slump, eller faktiskt ett skarpsinnigt drag av Åhléns som varumärke förbli osagt. Tolkningen av det är givetvis upp till var och en. 

Att synliggöra slöjbärande kvinnor i Sverige ska förstås inte på något vis behöva handla om att aktivt ta någon politisk ställning för slöjans varande, eller icke varande. Det handlar endast om att visa på en befintlig samtid. Inget mer, och inget mindre.

Höst 2017, om ett år, ligger en uppmaning, och en innerlig vision om att en slöjbärande muslimsk kvinna faktiskt pryder en av våra svenska tjejtidningar. Vilket sannerligen vore på tiden.

Sarah Delshad, grundare av Muslimska feminister