Underbara Clara

Clara Lidström, 29, bor på en gård på Västerbottens landsbygd med sin man, sina två barn, en hund, höns och grisar. Hon arbetar som bloggare (blogg.amelia.se/underbaraclara), författare och fotograf.

Med jämna mellanrum blossar debatten om de bortskämda svenska barnen upp. Så kallade experter pratar om en söndercurlad generation ungar som får banan sopad av sina föräldrar. Sluta behandla era barn som kungar säger psykologen Alf B Svensson! För visst är väl svenska barn kungar? Bortskämda som synden av överbeskyddande och curlande föräldrar.

I alla fall verkar medierna tycka det för de hakar på och rapporterar. Spaltmeter ägnas åt brännande frågor som hur dyra julklappar det är rimligt att ge eller pressen kring att ordna det ultimata barnkalaset. Ska man hyra ett lekland eller bjuda hela klassen på McDonalds? Och hur många timmar om dagen ska barnen få sitta vid paddan och spela spel? Media förfasar sig över curlade ungar som ska skjutsas till fritidsaktiviteter och föräldrar som elitsatsar på sina barn. Man raljerar över vuxna som fixar en praktikplats på firman åt ungarna eller följer med på barnens första jobbintervju. Ja, lyssnar man på medierapporteringen kryllar Sverige av curlade snorungar. Och med tanke på brösttonerna verkar de vara ett hot mot hela samhällsbygget!

Men den bild som målas upp är långt ifrån sanningen. Enligt Rädda Barnen finns det omkring 230 000 barn vars familjer har så låg inkomst att pengarna inte ens räcker till det mest basala. Barn som inte är i närheten av att få vägen sopad framför sig. Barn till missbrukande föräldrar. Barn till utförsäkrade föräldrar. Barn till föräldrar med fysisk eller psykisk ohälsa. Barn till föräldrar som upplevt krig eller svåra trauman. Barn till arbetslösa föräldrar - eller föräldrar som trots att de jobbar ändå inte får pengarna att räcka. Ja, det finns faktiskt hundratusentals barn som aldrig curlas och skäms bort utan lever i ett utanförskap. Inte för att deras kalas på Leos Lekland blev en flopp eller för att deras Iphone börjar bli omodern –  utan för att hemtelefon stängts av och de inte ens kan betala bussbiljetten till kompisens kalas.

Varför pratar vi så sällan om de barn som verkligen förtjänar att få bli curlade? De som man tycker att vuxenvärlden borde sopa bana för så att livet går lite lättare? Alla dessa ungar man önskar fick gå i åtminstone en meningsfull fritidsaktivitet, och ha en vuxen som hjälper dem att packa väskan och skjutsa dem dit. Alla dessa barn vars föräldrar inte kan fixa en praktikplats på jobbet eftersom de inte har något jobb. Barn som varken får julklappar eller barnkalas och definitivt inga Iphones då en sådan kostar mer än vad vuxna med försörjningsstöd har att klara sig på under en månad.

Det är den privilegierade medelklassens som sätter agendan i det offentliga rummet - och de bestämmer vilken sanning som ska bli den rådande. Men i den berättelsen ryms inte dessa barn. I stället ältar man skitproblem som curling och får det att framstå som en ödesfråga. Samtidigt låter man det överskugga vad som verkligen är en brinnande angelägenhet: Vad ska vi göra åt Sveriges stora barnfattigdom och hur bygger vi ett samhälle där inga barn behöver vara fattiga?

Clara Lidström,
Driver bloggen Underbara Clara