De politiska partierna i Sverige har nästan undantagslöst ledare sprungna ur sina politiska ungdomsförbund. För att komma i fråga för ledande politiska uppdrag erfordras normalt medlemskap i ett ungdomsförbund från tonåren. Så har det varit åtminstone de senaste 30-40 åren, till skillnad från förr i tiden då livserfarenhet och yrkeserfarenhet värderades högt. Och har då Sverige blivit bättre med ungdomligt tänkande och styrande? Det är inte mycket som talar för det. De partiledare som nu är på väg att bytas ut och nyligen har bytts ut har det gemensamt att de sedan tidiga år har varit engagerade i respektive partiers ungdomsförbund. Den naivitet som är naturlig för ungdomar fortplantas till och lever vidare hos moderpartiernas företrädare.

Trots långa regeringsinnehav har Socialdemokraterna och de borgerliga partierna misslyckats med att genomföra de välfärdsförbättringar, som de gått till val på. Upprepade gånger har de utlovat att förbättra vård, skola och omsorg utan att lyckas. Och några av de nu mest brännande samhällsfrågorna såsom migration och tiggeri står de helt handfallna inför.

Debattören Per-Gunnar Larsson.

Debattören Per-Gunnar Larsson.

Privat.

Foto:

För att minska mängden unga yrkespolitiker, och för den delen även yrkespolitiker i övrigt, bör man avveckla alla politiska heltidsuppdrag, såsom kommunalråd, landstingsråd och gruppledare. Det finns inga lagkrav som är tvingande avseende inrättandet av politiska heltidsuppdrag utan det är bestämt av politikerna själva.

Kommuner och landsting har i dag förvaltningschefer som leder den operativa verksamheten. Således erfordras inte heltidspolitiker. En dylik förändring skulle som bonus stärka demokratin genom att motverka ”starka” kommunal- eller landstingsråds toppstyrning av politiken. Även vad gäller Riksdagen bör antalet riksdagsledamöter reduceras till en mer normal nivå jämfört med omvärlden. I förhållande till många andra länder har vi alldeles för många riksdagsledamöter. Dessutom bör arvodena reduceras till en medelnivå av vad den vanliga medborgaren tjänar. Med ovanstående ändringar torde suget att göra yrkespolitisk karriär radikalt minska hos ungdomar, och detta skulle tveklöst vara mycket bra för Sverige.

För att ytterligare minska ungdomars engagemang i politisk verksamhet bör statliga och kommunala bidrag avvecklas. I dag får ungdomsförbunden generösa bidrag för sin verksamhet. Moderpartiernas beviljar självklart sig själva också bidrag. Hela upplägget är ur demokratisk synvinkel förödande. Systemet är korrumperande och borde inte höra hemma i en riktig demokrati.

Nu är Kristdemokraterna (KD) på väg att välja Ebba Busch Thor till partiledare. Hon är bara 28 år och har aldrig haft ett riktigt jobb. Hon skall snart bli mamma för första gången. Jag bedömer att om så där 20 år skulle hon kunnat ha skaffat sig yrkeserfarenhet och livserfarenhet för att ha något politiskt substansiellt att bidra med.  Min rekommendation till Kristdemokraterna är att i stället för att satsa på Ebba Busch Thor så bör de satsa på en tidigare väl beprövad person. Jag tänker på Alf Svensson, 76 år. Kanske inte en helt realistiskt tanke, men han har både yrkeserfarenhet och ordentlig livserfarenhet.

Det är det som behövs inom politiken.

KD precis, som andra partier och inte minst Sverige, skulle vinna på att ta till vara på äldres kunskap och erfarenhet. Låt byäldesten och åldermannen/ålderkvinnan återkomma i politiken.

Per-Gunnar Larsson,
Läkare