Kristina Finnholm, 44, Skellefteå.
Mångsysslare.
Har tidigare skrivit boken "Efter taylorismen", utgiven av Stressforskningsinstitutet.

"Vi vill gå själva!"

Min yngsta tjej ska börja spela basket och jag tänker att jag ska följa med eftersom det är första gången.

"Du behöver inte för det börjar klockan fyra, så vi går direkt från fritids, och vi vill gå själva!"

De har precis börjat tvåan och de visar mig lappen som sitter på skolans dörr. Basketträning för barn.

Ja, det är väl bara att gå dit, tänker jag, men skickar ett sms till en av tränarna.

Tjejerna är uppspelta och planerar.

► LÄS MER: "Alla idioter tycks dras till sport"

Kvällen innan träningen får jag ett sms som förklarar att träningen endast gäller pojkar och att någon grupp för flickor inte startats ännu.

När blev barn pojkar?

I min enfald tänkte jag att det kanske faktiskt är en blandad grupp. Att det är barn som spelar basket tillsammans. Att könet inte var så viktigt.

Ibland står mig sporten upp i halsen. Mer och mer känner jag att det går till överdrift. Jakten på vinst. Hyllandet av den starke mannen. Jag blir nästan rörd. Det känns lite löjligt, hur kunde sådana saker bli så viktiga.

Kanske borde jag uppmana min dotter att strunta i sport. Ägna sig åt annat. Berätta för henne att eftersom mannens kropp kan bygga mer muskelmassa är han fysiskt starkare. Du kan ägna dig åt basket, fotboll, innebandy, hockey, men som sportutövare kan du aldrig klå mannen.

Vad ska vi med sporten till? Ibland undrar jag vad de extrema kraven på hundradels sekunder eller mål i olika former gör med oss människor? Vi vill vara prestigelösa. Gärna lite avslappnade och ha en cool inställning till det mesta, inklusive oss själva. Och det låter väl bra. Men verkligheten talar ett annat språk.

Kvotera allt. Kvotera varje tidningssida, bild, journalist. Varför älskar mannen andra män? Kvotera Skavlans gästlista för inte en gång till orkar jag se alla dessa män mysa förnöjsamt på bästa sändningstid. Kvotera in männen i hemtjänsten för där om någonstans behövs muskelmassan på riktigt. Kvotera in dem på dagis.

Kvotera hela samhället innan världen går under, för mannens vinnarskalle är kortsiktig. Nu har vi kört det här racet länge nog och snart i botten.

► LÄS MER: "Det är för mycket sport"

Nu kör vi kvinnor. Vi har ingenting att förlora. Vi ska inte hålla på med någon slags liten minimikvotering för att om möjligt få in någon kvinna som får visa att hon kan. Att hon duger.

Eller så kör vi kvinnor rakt av.

På alla poster i alla styrelser. Vi testar, vi kör och ser om vi får andra värderingar. Händer det något?

Kan våra eviga timmar med barnpassning och barn i magen kanske komma till nytta. Kanske tänker vi annorlunda. Kanske kan det faktum att vi inte får ett adrenalinpåslag av att rent fysiskt slå ut vår motståndare i någon mån göra oss mer lämpade. Kanske.

Kanske startar jag en egen basketklubb, en med helt andra spelregler, jag blandar tjejer och killar, jag tror vi struntar i matcherna, vi ska träna basket enbart för att ha kul. Roliga trix som bryter mot vanliga basketregler är välkomna.

För vad kan vara meningen?

Vi ska leva med varandra under så bra omständigheter som är möjligt.

Spela lite basket i tuffa basketkängor.

Varken mer eller mindre.

Kristina Finnholm