Det krävs inget matematiskt geni för att konstatera att det är få män som arbetar i förskolan. Att en övergripande del av studenterna på förskollärarutbildningen är kvinnor är heller ingen välbevarad hemlighet. Naturligtvis beror det på att förskolläraryrket är och har varit en kvinnlig sektor under en oerhört lång tid. Men det finns även andra bakomliggande orsaker till varför det ter sig på detta vis. I en tid där jämställdhet och mångfald utgör en av politikens allra viktigaste ståndpunkter – inte minst i Sverige – kan det förefalla underligt att bara drygt tre procent av förskolepersonalen i den kommunala förskolan är män.

►LÄS MER: Debatt: Jag hoppas att det hela är någon slags bisarr fejk.

Inför vårt examensarbete på Malmö Högskola väcktes ett intresse att gräva vidare i dessa tankar. Våra diskussioner utmynnade i att vi valde att fokusera på medias beskrivning av manlig förskolepersonal. Vårt resultat visar på en oroväckande, om än väntad, bild som media målar upp. Uppmärksammade övergreppsfall av män i förskolan präglar den bild och beskrivning media ger av manlig förskolepersonal. Var är alla andra berättelser om män som arbetar i förskolan?

Man hade kunnat tänka sig att artiklar som berör ett så pass känsligt och samhällsviktigt område som förskolan, bör leda till en mer nyanserad mediebevakning. Men vår granskning visar att endast 4 av 97 artiklar under en tvåårsperiod som handlar om manlig förskolepersonal, avhandlar annat än sexuella övergrepp mot barn. De fåtal artiklar som berättar om annat ger dock inte en representativ bild av de män som vigt sitt yrkesliv åt förskolans verksamhet. Istället blir det ett slags ställningskrig: bör män inneha en yrkesroll i förskolan eller ej? I ett samhälle där mångfald vad gäller allt från etnicitet och religion till sexualitet, ständigt förespråkas i just media, förefaller det enfaldigt att blint dra all manlig förskolepersonal över en kam.

►LÄS MER: Debatt: Jag träffar barnen som berättar om sexuella övergrepp.

Som manliga förskollärarstudenter är det svårt att inte känna sig extra berörd av de övergreppsartiklar som återkommande florerar i media. När det värsta som kan hända ett barn inträffar, riktas blickarna direkt mot manlig förskolepersonal. Det är förståeligt då överfall i förskolan statistiskt sett begås nästintill uteslutande av män. Den aspekten är givetvis viktig att lyfta. Men när man nästan aldrig får läsa om all manlig förskolepersonal som brinner för att göra ett bra jobb, är goda förebilder för våra barn och tar hand om dem, så kastar det ett mörker över all manlig personal och likväl manliga studenter.

Nya och positiva berättelser om manlig förskolepersonal behöver således också lyftas. Vi menar att sådana berättelser kan bidra till en medvetenhet som sträcker sig bortom enskilda dårars fruktansvärda handlingar. Och det finns ingen bättre plats än media för att denna medvetenhet ska kunna ta form. Vår förhoppning är att det i sin tur kan leda till en nyanserad debatt som onekligen behövs inom detta samhällsviktiga område.

Rasmus Olsson och Mikael Sandberg, blivande förskollärare